Låt den älskade kroppen få vila

2014-01-08 | Frida Jansson padlock

OPINION

"Kvinnor ska va den, och män ska ha den." Det patriarkala kapitalets nidbild av kvinnokroppen har uppnått en dominans som gör att den inte kan bli rätt i det kapitalistiska systemet. Frida Jansson tycker därför att det är dags att låta kroppen vila och i stället mobilisera inför striden om systemet.

Det går inte att frigöra sig normen. Varken att följa normen eller att motsätta sig den är revolutionärt. Det står enbart mellan att låta sig ägas eller att låta sig jagas. Detta av den enkla anledningen att det inte finns någon frigörelse inom det nuvarande systemet. I kommersialismens tidevarv är vi alla föremål för den kommersiella nidbilden av kvinnokroppen. Så länge objektifieringen av kroppen tjänar kapitalet kommer vi att objektifieras. Målet inom det nuvarande kapitalistiska systemet blir därmed att försöka låta den göra så lite skada på den egna kroppen som möjligt.

Bilden av kvinnan som cirkulerar i våra offentliga rum är en sedan länge förlorad strid. Kapitalet har tagit den som sin och gör allt i sin makt för att profitera på den. Våra yngre generationer växer nu upp i en hänsynslös kommersialism och individualisering. Det finns ingen stark kraft i deras liv som motsätter sig budskapet att det ligger på deras ansvar att uppnå en retuscherad norm. I våra städer och förorter möter vi 5 000 kommersiella budskap om dagen som påminner om vår otillräcklighet.

Att låta kapitalet äga en fullständigt, genom att i största möjliga mån försöka uppnå normen, gömma sig i normen och bli normens egendom – är ett alternativ. Ett annat alternativ är att undvika normen. Att istället i största möjliga mån ignorera den, hålla avståndet. Oavsett kommer normen göra våld på kroppen. Bättre än så är inte det nuvarande kapitalistiska tillståndet.

Det är grymt för att det patriarkala kapitalets nidbild gör lika mycket plats i våra kvinnor som män. Kvinnor ska va den, och män ska ha den. Det är grymt för att den går att intellektuellt plockas isär, ifrågasättas, hånas och hatas på. Men likväl har den flyttat in i oss. I enlighet med Pierre Bourdieu, patriarkatet bor i oss och allt vi vilar våra ögon på. Det är som om vi inte kan hata den kommersiella nidbilden utan att samtidigt hata oss själva och de vi älskar.

Det är grymt för att vi kvinnor kämpar för att älska oss själva för de vi är. För att hitta något äkta i den oäkta bilden av oss. Kämpar männen också? Hur länge ska vi kämpa med våra egna kroppar?

Jag skriver den här texten för att jag vill uppmärksamma en yngre generations feminister på att kroppen inte är vägen till revolutionen. Att lägga sin egen kropp som insats i kampen, är att kriga mot kroppen och inte kapitalet. Så låt kroppen vila, oavsett om du gömmer dig i normen eller i avvikelsen. Gör vad du vill med kroppen men gör inte politik på kroppen. I största möjliga mån älska den bara. Oavsett hur mycket vi rakar den eller inte rakar den, späker den eller inte späker den, sminkar den eller inte sminkar den – så älska den. Känn till att vår älskade kropp står mellan ett obarmhärtigt, falskt och medvetet konstruerat motsatsförhållande av att vara vacker eller ful. Ett motsatsförhållande som egentligen inte existerar.

Det kommersiella kapitalet håller bilden av kvinnokroppen som gisslan. Striden om den är redan förlorad, det är istället dags att mobilisera inför striden om systemet. Organisering är det som det kommersiella patriarkala kapitalet fruktar mest av allt. Låt kroppen vila och hitta ett konkret, politiskt och normkritiskt rum som vill göra upp med det patriarkala kapitalet för gott.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.