Bild: Wikimedia Commons

Feministisk busstur i Miljonprogrammets spår

2013-10-25 | Karin Jacobson padlock

INRIKES

Hur ser ett feministiskt perspektiv på Stockholms bebyggelse ut? Karin Jacobson följde med ABF på Feministisk busstur mellan Alby och Sundbyberg där miljonprogramsområdena stod i fokus, med Irene Molina och Emma Dominguez som guider, och genusaspekterna oväntat få.

Det var helt fullsatt och tjugo personer på väntelistan när ABF Stockholms feministiska busstur rullade i väg klockan tolv i söndags. Unga som gamla, kvinnor och män, hade lockats av programtiteln Feministisk busstur – titta på Stockholms inner- och ytterstad ur ett genusperspektiv. Guiden Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Uppsala Universitet, började dock med att konstatera att det tyvärr inte finns så mycket att säga om staden utifrån ett feministiskt perspektiv, inom hennes ämnesområde. Däremot har 1900-talets stora byggprojekt, Miljonprogrammet, olika implikationer för både gruppen män och kvinnor, varför en stor del av hennes guidning kom att handla om denna gigantiska bostadspolitiska satsning.

Vägen ut till Alby ägnades därför åt en historielektion om tankarna bakom Miljonprogrammet. En miljon bostäder skulle byggas under en tioårsperiod, 1965-1975, för att möta det växande bostadsbehovet hos framför allt arbetarklassen. Privata byggföretag byggde, men arbetet underlättades väsentligt av lagstiftning och finansiellt stöd från staten. Det sistnämnda bestod framför allt i räntesubventioner. Staten stod för räntan på de lån som byggherrarna behövde ta för att bygga – hundra procent för hyresrätter, åttio procent om de byggde bostadsrätter, berättade Molina. Detta ledde till att det framför allt var hyresrätter som byggdes. Arkitekternas vision var att i områden utanför stadskärnan bygga närmast självförsörjande områden med stark småstadskänsla. Inom ett litet område skulle de boende ha tillgång till allt – vård, omsorg, arbeten och service. Trafiken leddes runtom, så kallad trafikseparering, så att barnen tryggt kunde springa omkring i området.

Efter denna historiska bakgrund stannade ABF-bussen i ett typiskt miljonprogramsområde, Alby, i Botkyrka söder om Stockholm. Där tog guiden och Alby-bon Emma Dominguez över, och berättade om förorten och framför allt om Alby är inte till salu-kampen som fördes tidigare i höstas. Det var en folklig protestkampanj mot kommunens beslut att sälja ut 1 300 av områdets lägenheter. Trots namninsamling, stort engagemang och medieuppmärksamhet förlorade man dock, enligt Dominguez inte minst därför att man så aktivt blev motarbetad av kommunen. Bland annat utfördes en rigorös kontroll av de tusentals namn som samlats ihop för att få till en folkomröstning – att jämföra med de stickprovskontroller kommunen gjort i andra liknande ärenden.

Väl tillbaka inne i den varma bussen berättade Irene Molina om hur tre förändringar av bostadspolitiken på 90-talet kommit att radikalt påverka bostadsbyggandet sedan dess. Dels slopades räntesubventionerna, dels togs principen om att allmännyttan inte ska vara vinstdrivande bort. Dessutom försvann kommunens skyldighet att erbjuda en bostadsförmedling. Efter detta gick färden vidare norrut mot Sundbyberg och det lilla området Ursvik där vi tittade på de nybyggda bostäder som bland annat Ikano och NCC byggt. Här berättade Molina också lite mer om genusaspekter på miljonprogramsområdena. Att ha all service tillgänglig inom ett litet område var från början tänkt att underlätta vardagen inte minst för mödrar. Senare generationers feministiska forskare har efter dess kritiserat miljonprogramsboendet för att i förlängningen stänga in kvinnor, medan män i större utsträckning haft tillgång till både förorts- och stadsliv.

Detta var också i princip det enda som sades om resan ur ett feministiskt perspektiv. För lite, kanske någon kan tycka, eftersom titeln i ABF:s programblad var just Feministisk busstur. Å andra sidan är ju enbart greppet att döpa arrangemanget till Feministisk busstur ett sätt att få upp frågan om genusaspekter på stadsplanering och bostadsbyggande på den mediala agendan – ja, kanske till och med på den forskningspolitiska dagordningen.

Att döma av de långa applåderna efter avslutningen utanför ABF-huset på Sveavägen var deltagarna i alla fall väldigt nöjda – Hanna Dorve från ABF Sundbyberg fick genast lova att ja, det blir fler turer.