Bild: Pressbild

Ny iransk lag öppnar för äktenskap med adoptivbarn

2013-10-18 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Den iranska regimen har trots stort motstånd och kritik från flera håll, även internt, drivit igenom en lag som gör det tillåtet för äktenskap med adoptivbarn. Även om äktenskapsformen är sällsynt i Iran ökar antalet, och kvinnorättsaktivister befarar att lagen uppmuntrar utvecklingen.

En ny lag i Iran som tillåter äktenskap med adoptivtbarn har upprört iranierna. Lagen, som mötte motstånd även av regeringens taleskvinna för kvinnofrågor, godkändes av riksdagen och ratificerades slutligen av Väktarrådet, vars uppgift är att kontrollera lagens överensstämmelse med sharialagarna.

Trots detta hävdar en rad olika religiösa ledare att lagen strider mot islamisk sharia samt det iranska samhällets normer och inställning i frågan. Äktenskap mellan adoptivfader och dotter är sällsynt och inte accepterat i samhället.

I skuggan av nya uppgifter om ett ökande antal barnäktenskap i Iran har lagen riktat uppmärksamhet på barnens rättigheter och lett till diskussioner både i medier och inom kvinnorörelsen. Att den adoptivföräldrar tillåts ingå äktenskap med sina adoptivtbarn innebär också en uppmuntran till det, anser kvinnorättsaktivister som nu befarar att en del män kommer att adoptera små flickor i syfte att utnyttja dem under namnet äktenskap.

I vems intresse?

Enligt lagen i Iran är lägsta tillåtna äktenskapsålder för flickor 13 och pojkar 15. Men äktenskap med minderåriga registreras inte utan förmyndarens och domstolens särskilda tillstånd. Att skaffa sig tillstånd från sådana, ofta lokala, familjedomstolar är inte svårt. Att köpa flickor från fattiga förmyndare är inte heller ovanligt med tanke på de enorma klasskillnader och sociala problem som råder.

Även den nyvalda president Rouhanis rådgivare inom kvinno- och barnfrågor samt justitieministern kritiserade den nya lagen och menade att den leder till allvarliga samhällsproblem. Experter och myndigheter varnar för att lagen kränker barnens rättigheter, särskilt de föräldralösa barnen, som är mer sårbara. Frågan som dominerar i intervjuer och uttalanden av både myndigheter, experter och barn- och kvinnorättsaktivister är ”i vems intresse och varför är en sådan lag behövlig”.