Öppet brev till rektorn på Tunaskolan

2013-01-30 | David Tjeder padlock 4

OPINION

En sexistisk väggmålning vid toaletten på Tunaskolan i Luleå uppmärksammades via kritik från eleven Astrid Johansson, men kritiken vändes emot henne – av skolledningen. Det blev inte många rätt i hanteringen konstaterar genusforskaren David Tjeder. I ett öppet brev till skolans rektor Agneta Hedenström går han igenom felen och vilka åtgärder som borde ha vidtagits.

Hej Agneta!

Jag som skriver detta är genusforskare och historiker med femton års erfarenhet av att utbilda människor inom och inte minst utanför den akademiska världen i kritiska genusperspektiv. Jag skriver till dig för att framföra kritiska synpunkter på det ni på skolan, synbarligen ganska stolt, har kallat för ”Tunaskolans kändaste målning”, och hur ni har hanterat kritiken av målningen. Målningen är förstås den lätt ökända bilden vid en toalett, där mannen visas hänga över en vägg för att titta in på kvinnan, numera via sociala medier känd i vida kretsar.

Här är, utan vidare inbördes rangordning, de fel skolan begått:

1) Ni har satt upp en bild som trivialiserar sexuellt ofredande, vilket Malin Michea mycket riktigt påpekat i sin kritiska och uppmärksammade artikel på Sourze.


2) Ni har vidare satt upp en bild som essentialiserar könsskillnader, det vill säga som beskriver män och kvinnor som i grunden olika typer av varelser med olika egenskaper. Bilden reproducerar gamla, farliga och unkna föreställningar dels om att män är mer sexuella än kvinnor och dels om att mäns sexuella intresse per definition riktas mot kvinnor. Bilden lyckas därmed med konststycket att vara på en gång homofob, heterosexistisk, och sexistisk. Och den inte bara reproducerar sådana föreställningar, den legitimerar och normaliserar dessutom (manligt) beteende i sådan riktning. Frågan: vad är en kille? besvaras av målningen på det här sättet: en person som hänger kroppen på en vägg för att smygtitta på kvinnors halvnakna kroppar. Frågan: vad är en tjej? besvaras av målningen på det här sättet: en person som halvnaken blir betraktad, objektifierad, av en kille. Båda stereotyperna utgör allvarliga problem.


3) Ni har inte tagit debatten om bilden på allvar när den väl bröt ut. Tvärtom pekar collaget i målningens närhet, som Michea diskuterar i sin artikel, i riktning mot att det hos skolledningen finns en stolthet över att målningen uppmärksammats, utan att de kritiska perspektiven alls har tagits in. Din egen kommentar, citerad i Norrländska Socialdemokraten, ”Jag ser den mer med humor”, är bortom opassande. Det du borde ha gjort är att lyssna på de kritiska rösterna, främst Astrid Johanssons, och försöka förstå innebörden. Som ledare för skolan är det din plikt att i främsta rummet försöka förstå de röster som tycker på ett annat sätt än du själv. Eftersom din röst väger ungefär tolvtusen gånger tyngre än Astrid Johanssons på skolan blir också kommentaren en direkt marginalisering och ett misstänkliggörande av en elev på din egen skola, vilket är… jag hittar inte ordet, ”opassande” och ”olämpligt” är alldeles för svagt här. Jag frågar mig själv och jag frågar dig: om bilden bör ses som humor – vad är det som är roligt?


4) Ni har förvandlat frågan om bildens problematiska innehåll till en fråga om att räkna huvuden istället för vad det är – en fråga om huruvida bilden är problematisk i sig eller inte. Detta är, av alla dumma saker skolan har gjort i detta ärende, det allra dummaste. Översätt istället bildens innehåll till ras, och tänk hypotetiskt att skolan skulle haft en uppenbart antisemitisk målning på en vägg, säg en jude med jättenäsa och diamantringar med dollartecken på ögonen. En elev säger ”den här målningen är rasistisk”. Ni genomför en enkät som säger att 99 procent av eleverna inte tycker att bilden är rasistisk, och väljer inte bara att ha kvar bilden, utan dessutom att göra ett collage av allt som sagts om målningen omkring den. Rimligt? Nä. Bilden ÄR eller ÄR INTE genusproblematisk, och som genusvetare har jag ett objektivt svar: den ÄR det. Det är liksom inte en tolkningsfråga.

Detta är heller inte en fråga man kan rösta om. Detta helt oavsett om 1, 7, 23, 88 eller ens 100 procent av eleverna i skolan tycker att bilden är sexistisk eller inte. Att låta eleverna rösta om huruvida en problematisk bild ska vara kvar eller inte är helt enkelt dumt och visar på en enastående brist på ledarskap. Låt mig jämföra det inträffade med en parallell händelse ur min egen uppväxt. En dag på mitten av 1980-talet när jag gick i högstadiet fick plötsligt bollspelet som numera heter King inte heta Nigger längre. Skolledningen hade fattat det mycket rimliga beslutet att termen var rasistisk och inte fick förekomma. Hade de genomfört en enkät bland eleverna då hade alla svarat att det inte fanns ett problem att spelet hette Nigger. Hade en sådan enkät varit en god grund för att behålla namnet Nigger på ett bollspel? Nä.

(Det är förresten ett problem i sig att enkäten genomfördes av bildläraren, eftersom hen sannolikt varit delaktig i det konstprojekt på skolan som i sig gett upphov till bilden. Bilden har alltså av allt att döma blivit till genom den vuxna auktoritet som sedan genomför en enkät om bilden.)


5) Genom att ställa majoritetens (enligt enkäten) åsikter om målningen inom skolan kontra både Johanssons kritik och medierapporteringen i collaget skapar ni ett vi-och-de-tänkande som ger upphov till ett ”vi” bland eleverna på skolan som ställs mot dels Johanssons kritik, dels alla utanför skolan som med rätta upprörts av bilden. Ni konstruerar alltså en stark vi-känsla på skolan som grundas i essentialistisk (hetero)sexism. Översätt igen till målningen av den girige juden: hur snyggt skulle det se ut med en av lärare och skolledning underblåst, legitimerad och skapad identitet av typen ”massor av PK-folk utanför skolan tycker att det här är rasistiskt, men vi här på skolan (minus en procent) tycker minsann att den här bilden är jätterolig”?


6) Michea citerar ett mejl som du ska ha skrivit angående debatten kring målningen. Jag har inte lyckats hitta citatet annat än i Micheas artikel, så ni kanske har tagit bort det från nätet. Citatet är ”Vi på Tunaskolan har valt att inte lägga några värderingar i den debatt som vår bild skapat.” Detta yttrande är lika tanklöst som klantigt. Med förbehåll för att jag inte sett mer än denna enda mening ur ditt mejl tycker jag att den, liksom kommentaren om att bilden mest är rolig, på farliga sätt avleder uppmärksamheten bort från vad frågan handlar om. Istället för att det ska handla om huruvida bilden bör tas bort eller inte blir frågan en annan. Meningen är dessutom något svårtolkad: ni (med vilket bara skolledningen avses, antar jag) har valt att inte vara med aktivt med era värderingar i debatten som uppstått? Eller: ni konstaterar att det finns en stor debatt, och det lägger ni inte några värderingar i? Eller: ni konstaterar att människor tycker att bilden är sexistisk, och sexism lägger ni inga värderingar i? Jag noterar också hur meningen skapar ett monolitiskt, enat ”vi”: alla lärare på skolan liksom hela skolledningen har tydligen bara en enda åsikt i frågan. ”Vi” står alltså enade, tillsammans med 99,1 procent av eleverna, och de andra 0,9 är inte riktigt inkluderade i vad ”vi” tycker.


Här är en enkel lista på vad ni borde ha gjort, hur ni borde ha agerat, tillsammans med några tips inför de kommande veckorna.


Ni skulle:

1) Inte ha satt upp bilden, eftersom den porträtterar både män och kvinnor (eftersom skolan är en högstadieskola, också: pojkar och flickor) enligt stereotypa könsmönster.

Om inte 1) skulle ni 2) ha öppnat ögonen när kritik av bilden kom och då tagit ner bilden.

Om inte 2) skulle ni 3) under inga omständigheter ha skapat ett collage kring bilden som marginaliserar och förlöjligar den viktiga kritik som en, kanske flera, av era egna elever fört fram.


Under de kommande veckorna bör ni agera på följande sätt. Steg ett är att, om än i rudimentär form, öka genuskompetensen hos skolledning och lärarkår. (Långsiktigt bör ni givetvis skapa och implementera en plan som hjälper skolledning och personal att betrakta praktiker och representationer utifrån genusperspektiven.) Undersök om någon lärare i er personal har någon form av genuskompetens. Låt denna person diskutera frågor om genus med lärargruppen. Låt Johansson, som alldeles uppenbart har bättre genusglasögon än skolledningen för närvarande, förklara för skolledning och lärare i detalj precis vad som är fel med målningen och varför den är problematisk. Betrakta det samtalet som en del av utbildning av personalen. En hel del material finns också tillgängligt från nätet. Ta del av kritiska diskussioner av könsstereotyper på sajter som till exempel genusfotografen.se och machofabriken.se. Låt sedan en vuxen person med genuskompetens, helst någon från skolledningen om en sådan kan uppbådas, föra en seriös diskussion med eleverna på skolan kring vad bilden representerar, varför den är problematisk, och varför skolan väljer att ta bort bilden.

En central del av dessa diskussioner bör vara att förklara varför frågan är viktig. En bild vid en toalett kan, för den som inte tänker efter, viftas bort med ogenomtänkta och irrelevanta invändningar av typen ”men de svälter ju i Afrika” (eller, som du själv gjort, med att det handlar om humor). Diskutera andra stereotypa framställningar av män och kvinnor, och öppna elevernas ögon för vad ni själva uppenbart haft och har svårt för att se: stereotypa framställningar av män och kvinnor är bokstavligt talat livsfarliga och oerhört viktiga att motarbeta.

Ett sämre alternativ är att ni tar bort bilden utan att föra en diskussion kring genus och könsstereotyper med eleverna. Ni riskerar då att det hela i elevernas ögon framstår som att ni ryggradslöst och tanklöst gett efter för PK-maffian utanför skolan. (Så framstod det för mig som trettonåring med spelet Nigger: ingen vuxen tog sig tid att förklara för mig och de andra eleverna varför termen nigger var problematisk, termens historia, dess innehåll. Ordet bara bannlystes. Visst, det är bättre att spelet slutade heta Nigger än att det fortsatte heta så, men skolan hade fått med sig eleverna på ett helt annat sätt om man hade tagit tag i grundfrågan och förklarat för oss varför termen måste bort.)

Det alternativet är dock klart att föredra framför det absolut sämsta: att ni gör ingenting, att ni bara låter saker och ting vara, låter målningen vara kvar, låter collaget vara kvar, och fortsätter att glatt och tanklöst skratta åt den heterosexistiska porträtteringen vid toaletten.


Öppna ögonen och titta på bilden igen. Reflektera över könsstereotyper. Fatta ett beslut att ta bort den. Ägna tid och pedagogisk energi åt att förklara för eleverna varför ni tar bort den.


Med vänliga hälsningar,

David Tjeder


Källor:

Michea, Malin, ”Väggmålning trivialiserar sexuellt ofredande”, sourze.se 28/1 2013

Sjöberg, Karin, ”Toalettmålningen ingen skitsak”, Norrländska Socialdemokraten 22/1 2013, uppdaterad 24/1 2013

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer


20130130 - Mika Mörner

Bra detta! å vad jag ser fram emot rektorns svar! hooppas det kommer ngt.


20130131 - Johanna Molin

Bästa jag läst på länge


20130207 - Ida Tapper

Klockrent!!! Och tragiskt.


20130209 - Katarina Olsson

Hejja dig Astrid! Tack för en mycket bra genusanalys, ska använda detta exempel och svar i jämställdhetsutbildning! Katarina

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.