Fi föreslår satsningar mot våld

2012-11-23 | Caroline Hagel padlock 2

EKONOMI

Feministiskt initiativ, Fi, har presenterat en rapport som visar att en majoritet av kvinnorna som söker sig till kvinnojourer nekas boende på grund av platsbrist. Partiet har även en åtgärdsplan för att lösa problemen som möter våldsutsatta kvinnor.

Läs också:

2012-11-23 Bostadsbrist ökar trycket på kvinnojourer

Hela Fi-rapporten.

På torsdagen presenterade Fi sin nya rapport om mäns våld mot kvinnor. Rapporten visar att sju av tio kvinnor som sökte boende hos kvinnojourer 2011 nekades detta på grund av platsbrist. Det här beror på bristande ekonomiska resurser, vilket också är orsaken till att verksamheten fortfarande är beroende av ideella krafter.

Rapporten bygger på en enkätundersökning som genomförts på kvinnojourer i Västra Götalands län, Skåne län och Stockholms län på uppdrag av Feministiskt initiativ under 2011 och 2012. Undersökningens resultat baseras på svar från 57 olika kvinnojourer.

Med anledning av den här rapporten presenterar Fi även ett åtgärdsprogram med tio förslag på hur mäns våld mot kvinnor ska bekämpa. Bland förslagen finns ett om en skärpning av socialtjänstlagen och flera som innebär ökat ansvar för landets kommuner.

Långsiktigt arbete krävs

Carl Emanuelsson, talesperson för Fi, lyfter frågan om mer utbildning som en avgörande faktor till varför arbetet med våldet mot kvinnor, trots politiska satsningar, inte har gett någon märkbar effekt.

– Fler instanser behöver ta till sig och sprida forskning på området. För att förstå problematiken kring det här och hantera frågan krävs därför utbildning, säger Emanuelsson.

Ett långsiktigt arbete är en förutsättning för att få bukt med problemet fortsätter Emanuelsson. Det är genom det långtgående och kontinuerliga arbetet som vi kan skapa förändring, inte genom kortsiktiga projekt. Även det förebyggande arbetet lyfter han fram som viktigt. Genom att skolor lär ut ickevålds-lösningar vid konflikter kan mäns våld mot kvinnor motverkas på lång sikt.

– Det är politiska initiativ som är vägen fram, säger Carl Emanuelsson avslutningsvis och förklarar att arbetet mot våldet mot kvinnor behöver mycket stöd från samhället. Genom parlamentariska initiativ, resurssatsningar och att kommunerna tar sitt ansvar.

Fis förslag på åtgärder för att stoppa det patriarkala våldet:

Att arbetet mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och våld i namn av heder ska bedrivas systematiskt och långsiktigt. De ekonomiska insatser som staten gör ska stå i relation till de faktiska kostnader som den här typen av brott medför. En utredning av de samhällsekonomiska kostnaderna för det samlade våldet mot kvinnor ska göras.
Att socialtjänstlagen skärps så att utsatta kvinnor och barn – oberoende av bostads- ort – ska ha tillgång till hjälp, stöd, respektfullt bemötande och skyddat boende i sitt närområde. Socialtjänstlagen måste därför innehålla en tvingande paragraf där alla kommuner ges i uppdrag att själva, eller i samarbete med andra näraliggande kommuner, se till att det finns en kvinnojour (ideell eller kommunal) som kan bistå utsatta kvinnor och barn. I de fall där hjälpsökande talar annat språk än svenska ska hon ha rätt till tolkhjälp.
Att varje kommun ansvarar för samordningen mellan myndigheter i ärenden som gäller mäns våld mot kvinnor. Utsatta kvinnor ska inte själva behöva sköta denna samordning. Alla berörda myndigheter ska för sina tjänster ha kompetenskrav som innefattar ett specifikt ansvar för frågor som berör alla typer av mäns våld mot kvinnor och barn. Innehavare av sådana tjänster ska få fortlöpande utbildning.
Kommunerna måste ta ansvar för att hjälpa, stödja och skydda de kvinnor, män och transpersoner som är utsatta för våld i namn av heder och för våld i samkönade relationer. Särskilda utbildningsinsatser måste riktas till skolor, socialtjänst, sjukvård och rättsväsendet. Utbildningsinsatserna ska utgå från normkritiska och antirasistiska perspektiv.
Att kommunala bostadsförmedlingar återinförs och att alla personer i kön ska kunna meritera sig till alla lediga lägenheter som annonseras ut. Allmännyttans kostnadsnivåer och bostadsprogram ska baseras på kvinnors ekonomi och förtursan- sökningar från sociala myndigheter ska ge förtur i bostadskön.
Att utbildningssatsningarna om mäns våld mot kvinnor måste förstås i sitt sammanhang utifrån ett normkritiskt och antirasistiskt perspektiv. Våld i namn av heder behöver belysas ur ett intersektionellt perspektiv. Svensk identitet, vithet eller kristen tro är ingen garanti för demokratiska värderingar.
Att kvinnofridslagen, i fall som handlar om papperslösa migranter, ska ha ett självklart företräde framför Utlänningslagen. Papperslösa kvinnor som utsatts för hot, misshandel, utpressning, trakasserier eller sexuella övergrepp ska fredas, garanteras skydd i samband med anmälan om brott och erbjudas uppehållstillstånd. Tvåårsregeln i utlänningslagen måste tas bort. Den är konserverande och strider mot kvinnors mänskliga rättigheter.
Att Hälso- och sjukvårdslagen får ett tillägg om att särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd när barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor med utsätter den andra föräldern eller annan vuxen som barnet bor med för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Barn som upplevt våld eller av andra anledningar mår dåligt ska få den hjälp och det stöd som av professionella bedöms vara adekvat utan att båda vårdnadshavarna behöver ge sitt medgivande till detta.
Att förebyggande åtgärder och hjälp till män som slår måste innefatta ett könsmaktperspektiv.
Att staten tar ansvar för att det inrättas resursjourer som kan ta emot de mest utsatta kvinnorna, exempelvis beroendes- juka, psykiskt sjuka och kvinnor i prostitution. Personal på kvinnojourer ska erbjudas kostnadsfri utbildning i hur de ska bemöta och slussa vidare hjälpsökande de själva inte har resurser att ta emot.