Anna-Klara Bratt välkomnar ett överlämnande av Julian Assange.

Bara förlorare i Assanges spår

2012-06-01 | Anna-Klara Bratt padlock 2

OPINION

Anna-Klara Bratt identifierar idel förlorare i Julian Assanges väg – rättsväsendet, förtroendet för rättsväsendet, de talande kvinnorna, våldsutsatta kvinnor i allmänhet, Wikileaks och möjligen Assange själv.
”Det finns ingen väg runt det här förhöret med mindre än att man viftar bort de båda kvinnornas talan", skriver hon och välkomnar ett överlämnande.

Så kom slutligen beskedet efter två års förhalningar: Julian Assange ska överlämnas till Sverige för det förhör han varit kallad till och uteblivit ifrån sedan sommaren 2010. Det brittiska rättsväsendet ”ska bara”.

Om och när Julian Assange överlämnas till Sverige, om han inte hinner avvika på vägen eller fördröja processen ytterligare, är en inte alltför vild gissning att han kommer att bli hörd och sedan släppt. Det är, trots vad omvärlden tycks tro, svårt få någon åtalad och ännu svårare att få någon fälld för våldtäkt och sexuellt ofredande och olaga tvång i Sverige.

Mycket tyder på att den huvudsakliga bevisningen är en trasig kondom. Assange hävdar att den gått sönder av sig själv, och en av kvinnorna upplever att den kan ha rivits sönder av Assange i enlighet med en spridd sexistisk trend som bland annat återspeglats i kommentarer på nätet och i Assanges egna uttalanden.


Bevisningen stärks av att även den andra kvinnan vittnar om ett påtagligt motstånd från Assange mot just kondom. Men som i så många andra fall där det handlar om eventuella sexuella brott kommer ord att stå emot ord. Och facit säger att det är ett svårt utgångsläge för att få någon fälld. Om detta vittnar de stora mörkertalen och det låga antalet fällande domar i förhållande till antalet väckta åtal i Sverige.


Av det rikliga material, antagligen hela förundersökningen, som ganska snart efter Assange flykt från Sverige läckte ut på nätet, skulle upplägget för försvaret vid en rättegång komma att följa ett välkänt mönster: utmanande klädstil, visat intresse eller regelrätt uppvaktning, samtycke, alkohol... En allt annat än bekväm situation för vilken kärande som helst.

Nu handlar ju fallet Assange, som ju alla vet, för de flesta om så mycket mer. Om rättsväsendet och yttrandefriheten, såväl det inhemska som det brittiska och det amerikanska, om krig och fred, om vänster och höger. Men det handlar också om könskrig, mansdominans och sexism. Och ”den svenska modellen”.


Heliga och oheliga allianser – allt under extrem bevakning med den stundom hårda och omfattande åsiktsproduktionen som nätet erbjuder. Kort sagt har alla en uppfattning om fallet, trots att det innehåller minst tre väsensskilda frågor. Gärna på mindre än 140 tecken.


Alldeles oavsett vad man har för syn på Sveriges förhållande till USA är det en sexualbrottsutredning och, eventuellt, frågor om domstolstrots på grund av avvikelsen som väntar Assange i första hand. Och det finns ingen väg runt det här förhöret med mindre än att man viftar bort de båda kvinnornas talan och kanske rentav deltar i vad som kommit att kallas Globala Bjästa – den kanske värsta och första globala smutskastningskampanj som förekommit sedan nätets uppståndelse. Därför är det välkommet att Assange äntligen överlämnas. Ju förr, dess bättre.

Nätverken ur vilken Julian Assange och så småningom även Wikileaks emanerar är extremt homosociala och jargongen är därefter. Sammanblandningen av högt och lågt, personligt och politisk, oftast anonymt, skapar en miljö långt värre än någon herrbastu. Julian Assange må vara ett nätgeni men han beskriver själv hur hans ursprungliga motiv till sitt frenetiska hackande var en urspårad vårdnadstvist.


Det som har kommit att kallas ett globalt Bjästa är ett dekokt av denna anonyma, homosociala sörja. För kvinnor gäller på inga sätt den vedertagna rättspraxisen att ”man” är oskyldig fram till det att man kan bevisas skyldig. Tvärtom, vet dessa anonyma herrar exakt vad som försiggått i kvinnornas respektive sovrum.


Efter turerna kring Assanges Sverigebesök tycks kvinnohatet inom dessa grupper ha övergått i regelrätt feministhat. Eller som Assange själv har uttryckt det: ”Sverige är ett Saudiarabien för feminister”.

Tråkigt nog har även en lång rad kända vänsterprofiler som John Pilger och Michael Moore ställt sig bakom Julian Assange strategi för att undvika svenskt rättsväsende, i stället för att frankt stötta det som är värt att stötta: Wikileaks och dess verksamhet. En organisation som för övrigt arbetat hårt för att bli av med Julian Assanges dominerande persona.

Förlorare blir det svenska rättsväsendet, förtroendet för det europeiska rättsväsendet, det redan sköra sexualbrottsförfarande, de aktuella kvinnorna i synnerhet och utsatta kvinnor i allmänhet – globalt. Ja, och Wikileaks och dess viktiga verksamhet. Möjligen också Julian Assange som kanske hade gått fri eller annars suttit av ett eventuellt straff och med säkerhet fortsatt hävda att han möjligen är skyldig till att vara en mansgris.


Att försvara Wikileaks verksamhet är samma sak som att försvara meddelarskyddet i sin modernaste form och inte alls samma sak som att försvara Julian Assange som person. Det är inte heller samma sak som att försvara rätten till anonymitet på nätet. Det vore helt enkelt både önskvärt och angeläget att fler gjorde skillnad på sak och person och visade sitt stöd för Wikileaks snarare än Julian Assange.


Att önska att Assange överlämnas till Sverige är heller inte synonymt med att försvara svenskt rättsväsendes hantering av sexualbrott i allmänhet eller hanteringen av just Assangefallet i synnerhet. Mycket verkar också konstigt: att uppgifterna läckte ut, att åtalet drogs tillbaka och återupptogs, sättet på vilket det ena förhöret är upplagt, eller bara att åklagare Marianne Ny inte ville kommentera domen om överlämnande i onsdags. Desto större anledning att det kastas mer ljus på fallet.

Inte minst då det just nu, i en europeisk kontext, verkar som om det bara är att åka till England om man vill slippa att bli förhörd om sexualbrottsanklagelser i Sverige. Vad skickar det för signaler? Rättssäkerhet för vem?

Och skulle nu Julian Assange bli direkt utlämnad till USA vid sin ankomst till Sverige, vilken ju är vad han själv och många med honom hävdar, blir den globala vetskapen om just Sverige som lydstat till USA långt viktigare än någonsin Julian Assanges personliga välbefinnande. Då är det ett autonomt rättsväsende som måste försvaras – återigen – snarare än Julian Assange.

Som Julian Assange själv uttryckt befinner han sig mitt i ett världsomfattande informationskrig och i ljuset av det är Assange ett bondeoffer. Värre då med gripande av Bradley Manning (som sedan artikeln skrevs har genomgått en könskorrigering och heter Chelsea Manning, reds anm) som stått utan försvarare då en uppbackning skulle vara synonym med att peka ut honom som källa.


För de talande kvinnorna förlängs nu väntan med minst två veckor. Det brittiska rättsväsendet ”ska bara”. Och alldeles oavsett hur en eventuell utgång av Julian Assange eventuella brott kommer att se ut är kvinnorna på förhand och för alltid hårt dömda – i hela världen.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer


20120606 - Stellan Vinthagen

Anna-Klara, detta var verkligen klockrent! Allt för få inom vänstern vågar som du kritisera Assange och hur hans agerande har just förstört för alla parter, antagligen även honom själv. Wikileaks och dess dramatiska avslöjanden har hamnat i bakgrunden. Det är den stora politiska kollapsen här. Självklart skall han stå till svars inför de anklagelser som finns, något annat är helt absurt. TACK för att du formulerar denna skarpa kritik! Mvh Stellan Vinthagen


20120608 - Anna-Klara Bratt

Tack! /a-k

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: