Seminarium om terror, makt och kön. Jayne Huckerby presenterar rapporten A decade lost.

Bild: Maria Zerihoun/Kvinna till Kvinna

Terrorbekämpningen minskade kvinnors säkerhet

2011-09-09 | Jenny Rönngren padlock

UTRIKES

År 2000 enades FN:s säkerhetsråd om att ge kvinnor makt i fredsprocesser men efter terrordåden 11 september förändrades allt. Säkerhet blev återigen en fråga om försvar med militära medel. För första gången har situation nu blivit ordentligt genomlyst. Forskningsrapporten A Decade Lost – Locating Gender in US Counter Terrorism presenterades på en temavecka arrangerad av organisationen Kvinna till kvinna i veckan.

Tio år efter terrorattackerna mot World Trade Center i New York har kostnaderna för säkerhetskontroller på Arlanda tredubblats. Enligt fredsforskningsinstitutet Sipri har världens militära utgifter ökat med 50 procent sedan 2000 och är nu uppe i 1 630 miljarder dollar! Detta samtidigt som de väpnade konflikterna blivit färre. Så har världen blivit säkrare? Och vad har hänt med kvinnors rättigheter?

De här frågorna ställde sig Kvinna till Kvinna och drog igång en debattvecka på temat som avslutas i dag på Newsmill. Organisationen har länge kämpat för att göra kvinnors rättigheter till en säkerhetspolitisk fråga. Kvinna till Kvinnas generalsekreterare Lena Ag har många gånger beskrivit det bredare säkerhetspolitiska tänkande som präglade det internationella samfundet efter kalla kriget. Det var tal om human säkerhet, en våg av FN-konferenser på temat och kulmen i de åtta millenniemålen som skulle halvera fattigdomen till 2015 och göra världen säkrare.

Kvinnors säkerhet belyst i rapport

Den 11 september 2001 förändrades allt. Säkerhet blev återigen en fråga om försvar med militära medel och de militära investeringarna har alltså skjutit i höjden. Inte minst i USA. FN:s säkerhetsråd hade år 2000 enats om att ge kvinnor makt i fredsprocesser men det har de kvinnorättsaktivister Kvinna till Kvinna samarbetar med i flera av världens värsta konflikthärdar sett mycket liten effekt av på marken.

Dessa kvinnors situation blir för första gången genomgripande belyst i forskningsrapporten A Decade Lost – Locating Gender in US Counter Terrorism. Under tre år har forskarna Jayne Huckerby och Lama Fakih kartlagt hur de amerikanska anti-terrorlagarna påverkar kvinnors och sexuella minoriteters möjligheter att kämpa för sina rättigheter.

Den 2 september presenterade de sin rapport vid Kvinna till Kvinna och Utrikespolitiska Institutets seminarium Terror, makt och kön: Tio år sedan 9/11. Slutsatsen är att de stora investeringar som gjorts i kriget mot terrorismen i bästa fall inte skyddat dessa grupper, inte alltid ens när det varit ett uttalat syfte. Dessvärre finns också gott om exempel i rapporten på insatser som varit direkt kontraproduktiva, både för kvinnor, sexuella minoriteter och terrorbekämpningen.

För medan talibanerna bekämpas i Afghanistan och det muttras om hur kvinnors rättigheter åsidosätts även av den av väst uppbackade Karzairegimen är ockupationsmakten själv inte särskilt bra på att låta kvinnorna komma till tals.

Kvinnor provocerande inslag i kriget mot terrorn

När Kvinna till Kvinna tar upp frågan om terror, makt och kön i sin debattartikel på Newsmill dyker det genast upp ett gäng, framför allt män, och förklarar att det är mest män som skadas och dör i konflikter. De ifrågasätter också att kriget mot terrorn skulle behöva göras till en "kvinnofråga".

Jayne Huckerby och Lama Fahik känner igen resonemanget.

– Exakt sådana antaganden är skälet till att kvinnor inte har räknats som offer tidigare, att män ses som de stora offren och att det finns en blindhet inför kvinnornas situation, säger Jayne Huckerby.

Våld mot män viktigare

För inte så länge sedan kunde de höra samma tongångar både bland beslutsfattare och även hos människorättsförsvarare. Tortyr och död var det som räknades för att kvala in som säkerhetsfråga. Sexuellt våld mot kvinnor, en biverkan. Och det är samma antaganden som gör att det pratas alldeles för lite om våldsamma konflikters konsekvenser över huvud taget.

Men tongångarna börjar skifta. Rapporten inleds med ett citat av Hillary Clinton om att både hon och Barack Obama ser förtryck av kvinnor som ett hot mot USA:s säkerhet.

Mottagandet har varit välkomnande. Huckerby och Fahik har bjudits till Washington för att berätta om sina slutsatser för försvars-, inrikes- och justitiedepartementen, FBI, US Aid. Alla har då fått gedigen information som de inte kunde komma åt själva. Genuskompetens och kontakter har saknats, liksom mätmetoder har forskarna fått höra.

– Så vi har tagit fram ett verktyg som gör att de kan mäta effekten av sin politik. Jag gissar att det kommer att betyda förändringar. Regeringen vill inte att antiterrorarbetet ska ha en negativ effekt för kvinnor. Den här tioårsdagen är verkligen ett bra tillfälle att reflektera och flytta fram positionerna, säger Jayne Huckerby.

Kvinnors representation viktig

Kvinna till Kvinna har inte gjort någon slutanalys av debattveckan, berättar pressekreterare Annika Flensburg, men deltagarna har varit rörande eniga om vikten av kvinnors tillträde till och inflytande i processer som rör terror och säkerhet. Samtidigt väcks frågan varför det inte händer mer på marken om nu enigheten är så stor.

Hur kommer det sig att det så lättvindigt förhandlas med kvinnors rättigheter, trots helt andra föresatser i retoriken, när det blir bråttom att få terrorister till förhandlingsbordet? Även om Sverige inte är USA finns lärdomar att dra även här av den amerikanska rapporten. Som vikten av utvärdering och transparens när det gäller militära insatser och att ta hänsyn till vilka konsekvenser de får för alla människor.

Sverige har en handlingsplan för resolution 1325, om kvinnors makt i fredsprocesser, men ingen regelbunden återrapportering till riksdagen.

Riksrevisionen har kritiserat den svenska militära operationen i Afghanistan för att målen är oklara och därför svåra att utvärdera samtidigt som budgeten överskrids.

– Det finns inte samma krav på antiterrorverksamhet som på bistånd när det gäller återrapportering, konstaterar Annika Flensburg.