EU:s feministiska partier står enade om prioriteringar

2011-09-09 | Jenny Rönngren padlock 1

UTRIKES

Förra veckan enades de fyra europeiska feministiska partierna om vilka politikområden de ska samarbeta om och prioritera inför Europaparlamentsvalet 2014. Maria Borgström representerade svenska Feministiskt Initiativ. Hon är ansvarig för partiets internationella kontakter.

FAKTA EFPCB

I oktober 2010 inleddes ett samarbete mellan Partia Kobiet, Polen, Feministische Partei Die Frauen, Tyskland, Iniciativa Feminista, Spanien och Feministiskt initiativ, Sverige, genom paraplyorganisationen Europeiska Feministiska partier.

Förra veckan, 27–28 augusti, hade dess styrelse, EFPCB, sitt andra möte i Gdansk.

Partierna enades om följande 14 prioriterade politikområden (fritt översatt, läs mer på FI:s hemsida):

Våld mot kvinnor
Lika lön
Avskaffande av sexuell exploatering
Delad ersättning vid föräldraledighet
Individualiserad socialförsäkring oberoende av civilstånd
Reproduktiva rättigheter
Pacifism
Sekulär stat
Motarbeta stereotypa könsskildringar i medier
Mänskliga behov framför kapitalistiska
Proportionellt politiskt, ekonomiskt och socialt deltagande för kvinnor och män
En politik till stöd för ensamstående föräldrar
Jämställda utbildningssystem
Frihet från heteronormen

Nästa möte hålls i München 2012 någon av helgerna i augusti.

Hur ska ni gå vidare med de överenskomna kraven?

– De här 14 politiska områdena är starten för samarbetet i Europaparlamentet. Den gemensamma politiken kommer att växa för varje år mötet hålls, också tack vare att moderpartiernas partiprogram växer hela tiden. Det som gäller sedan är att vardera representant från varje parti kommunicerar detta till medlemmarna. Så att så många som möjligt av de politiska områdena där vi har överensstämmande politik finns med som prioriterade frågor i kampanjen inför Europaparlamentsvalet 2014.

Vilka frågor gick inte att enas om?

– Framförallt var det tidsbrist som gjorde att vi fick enas om 14 istället för 140 områden för politiken. I huvudsak var vi överens om det mesta. Det ger som sagt en stor styrka till den feministiska politiken i Europa. Att partier från fyra olika länder med så stor skillnad i förutsättningar på området jämställdhet ändå kommer till samma krav på politik för jämställdhet ger stor trovärdighet och tyngd åt den feministiska politiken.

Vad kan du säga om mötet, gemensamma strategier och betydelsen av samarbetet i övrigt?

– Samarbetet är jätteviktigt. Inte minst eftersom partierna är unga. En ytterligare viktig del är givetvis att utbyta erfarenheter och jämföra förutsättningar. Bara valsystem och reglering av vilka partier som får ställa upp i val i vardera land förklarar strategier och valresultat. I Polen till exempel så krävs det 100 000 namnunderskrifter för att få ställa upp i riksdagsval och då räknas det per region. Partia Kobiet från Polen har fått dessa 100 000 namnunderskrifter, men bara i 7 av över 40 regioner och kan därför bara ställa upp i dessa 7 regioner till riksdagsvalet. I Tyskland får samtliga partier med valresultat över 0, 5 procent partistöd, vilket Feministische Partie Die Frauen fick efter ett valresultat på 0, 6 procent vid förrförra valet för att sedan förlora stödet igen efter det senaste valet. Skillnader i system och regleringar av politiken påverkar givetvis varje partis förutsättningar mycket.

Ni träffades i Polen precis i samband med att parlamentet där skulle ta ställning till aborträtten, samtidigt som Polen är EU:s ordförandeland. Hur gick snacket?

– Kvinnors rätt att själva besluta över sin sexualitet och sina egna kroppar är en självklarhet för samtliga feministiska partier. Diskussionen på området handlade därför mer om formuleringar. Rätten till abort är en fundamental feministisk ståndpunkt som vi kommer att fortsätta ha fokus på. Även i Sverige måste diskussionen fortsätta. För trots att kvinnor har den möjligheten i dag så ser vi hela tiden att aborträtten behöver försvaras mot inskränkningar.

Hur går det för de feministiska partierna i Europa?

– Det går bra. Sen är det nystartade partier med allt vad det innebär. En ekonomisk oro i Europa med lagar kring reglerad arbetskraftsinvandring och att Europa tar mindre hänsyn till människors behov av att komma till Europa för att söka asyl är givetvis oroande. Så man kan säga att det feministiska arbetet i Europa går bra och mår bra, växer och frodas trots att det knappast blåser rosa vindar över kontinenten.