Hur står det till företaget Familj AB? Frågan diskuterades under Fredrika Bremers sommarseminarium i Båstad den gångna helgen.

Bild: Katarina Hörlin Barnekow

Optimistiskt om mansrollen hos Fredrika Bremerförbundet

2011-08-12 | Katarina Hörlin Barnekow padlock

INRIKES

I år är det 90 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Många rösträttskvinnor hade stöttande män bredvid sig. Fredrika Bremerförbundet ägnade årets sommarseminarium i Båstad åt att undersöka hur det står till med kompanjonskapet idag.

Journalisten Katarina Hörlin Barnekow var där.

Katarina Hörlin Barnekow är journalist och redaktör för tidningen Kvinnotryck.

Mellan äppelodlingar, Norrvikens Trädgårdar och Kattegat samlades över hundra kvinnor och män på Apelrydsskolan utanför Båstad i helgen för vara med på Fredrika Bremerförbundets tredje sommarseminarium.

– Så här många har vi aldrig varit förr, otroligt roligt att se det stora intresset, sa förbundets Wendela Zetterberg.

”Kompanjonskap och Jämställdhet” var temat. Fredrika Bremerförbundet tog ett brett grepp om frågan och belyste under elva föreläsningar och debatter kompanjonskapet mellan kvinnor och män, fäder och döttrar, Kollegor, privat och i det offentliga.

Jakten på kamratmannen

Ebba Witt Brattström guidade genom litteraturhistorien i jakten på ”kamratmannen”. Prototypen var mannen i Brontës Jane Eyre från 1847 och i Sverige kom Sara Videbäcks relation med Sergeant Albert i C J L Amqvists Det går an, 1839 att bli en vägvisare för hur en självförsörjande kvinna och man skulle kunna leva ihop, i kamratskap och kompanjonskap, på lika villkor.

– I Sverige finns dock en Strindbergsfixering, som sätter ett maskulinitetsideal som inte är ägnat att förstå kvinnor. Det var helt annat i Norge med Ibsen som var feminist, sa Ebba Witt-Brattström.

Om hur kompanjonskapet fungerat i praktiken berättade Christina Florin, Stockholms universitet. I antologin Par i vetenskap och politik har hon tillsammans med flera forskare studerat parrelationen som historiskt fenomen, med utgångspunkt i tio kända svenska äktenskap.

Parrelationen som historiskt fenomen

– Äktenskapet är både en offentlig och privat institution, därför är gifta par intressanta för de hamnar mitt mellan dessa arenor. Vi tittar på par som levde i början av 1900-talet, där den ena partnern var mer känd och försöker se om äktenskapet blev en resurs eller ett hinder i professionella sammanhang.

Rösträttsparet och naturvetarna Gulli och Henri Petrini, vars valspråk var ”man ska alltid bråka”, Gunnar och Alva Myrdal, Sveriges första kvinnliga statsråd Karin Kock och maken advokaten Hugo Lindberg, är tre av paren som studerats.

– Fördelarna för kvinnorna var att de kunde låna sin partners nätverk, nå nya arenor. Det privata livet har stor betydelse för det offentliga, men genusordningens tröghet är ett historiskt arv. Trots att flera patriarkala lagar försvann mellan 1900-1930 och nya reformer infördes, som 1920-års äktenskapsbalk, där en gift kvinna blev myndig, 1921-års rösträtt för kvinnor och 1925-års rätt till högre tjänster för kvinnor, finns inbyggda strukturella hinder i yrkeslivet för kvinnor. Flera kvinnor i studien hade inte kommit fram utan sina män. Det visar hur betydelsefullt kompanjonskapet var, sa Christina Florin.

Forskningschef Christina Johnsson på Raoul Wallenberginstitutet förde in dimensionen om människans värde i sitt föredrag.

– När kvinnor inte betraktar sig själva eller betraktas som fullvärdiga människor saknas förutsättningarna för kompanjonskap. Vi måste börja där. För att nå ditt är mänskliga rättigheter ett medel. De mänskliga rättigheterna härstammar ur idén att alla människor har ett värde. Alla har lika värde. Alla finns till för sin egen skull och ingen får kränka vår kropp eller våra drömmar och tankar, sa Christina Johnsson.

Rättigheterna, bland andra yttrande- och mötesfriheterna, regler om arrest och rättegångsordning, har kritiserats av feminister för att bara gynna män.

– Hemmet och det privata ryms inte inom traditionellt dessa rättigheter, och därför menar många feminister att vi måste få in den aspekten också; få in de arenor där kvinnor är i rättigheterna, sa Christina Johnsson.

Fredrika Bremer på scenen hela tiden

Fredrika Bremer var med under alla seminarierna. Som en vit byst på piedestal tittade hon ut över publiken.

– Fredrika Bremer hade en svår uppväxt, kände sig ful och låst, men hon bestämde sig för att med pennan som vapen förbättra livet för flickor och kvinnor. Hon fick ett mål med sitt liv genom detta, sa Gunnel Stenqvist, årets Fredrika 2011.

Kunskapen var i centrum. Kvinnan skulle få möjlighet att flyttas ut ur hemmet, utbilda sig, försörja sig. Flickor skulle ha samma chans till utbildning, som pojkar. Idag växer en ny debatt fram, om pojkarna, som inte klarar sig lika bra i skolan.

– Nu är det bara tekniska utbildningar som domineras av män. Fredrika, vad hade hon sagt? Jag tror att hon varit hemskt förvånad, konstaterade Barbro Hedvall som inledning till den stora paneldebatten ”Om enbart kvinnor utbildar sig, vad händer då med kompanjonskapet?”

Det är ingen nyhet att flickor klarar sig bättre och får högre betyg i grundskolan. Så har det varit sedan 1960-talet, påpekade Torbjörn Messing, jämställdhetshandläggare. Idag är 60 procent av de som läser vidare på universitet kvinnor och lika många kvinnor som män disputerar, enligt Kvinnliga Akademikers förening, KAF. Men de faktiska möjligheterna för kvinnor att nå högre poster inom forskningsråd och chefspositioner är ännu begränsad.

– Jag tycker det är svårt att vända på perspektivet och se det som ett problem att killar inte kommer fram. Killarna kommer oftare vidare inom mer informella nätverk. Det är viktigt att titta på bägge sidor. Att både se de maktstrukturer som finns kring mer ledande poster där kvinnor fortfarande har svårt att komma fram och förbättra grundskoleutbildningen så att den kan passa killar bättre, sa vice rektor Margaretha Fahlgren, Uppsala universitet.

– Vi måste ha rätt att glädja oss åt att kvinnor använder sig av utbildningens möjligheter. Kvinnor avlägger examina i högre utsträckning än män, men män får jobb ändå. Och varför sker en nedvärdering av kunskap samtidigt som kvinnor kommer fram? Samtidigt får vi försöka hitta en skola som likt paret Petrini uppmuntrar elever att ifrågasätta, sa Åsa Mattsson, chefredaktör Passion for Business.

Företaget Familjen AB

De intensiva dagarna avslutades med att kulturjournalisten och författaren Ulrika Kärnborg höll i ett framtidssamtal.

– Jag skrev i en artikel för några år sedan om ”Konvenansäktenskap” att 200 år efter att den romantiska kärleken gjort sitt och den moderna pappan dök upp på scenen var det dags för företaget Familjen AB att träda in.

I vår tid är kompanjonskapet det bästa sättet för kreativa jämställda yrkesmänniskor att leva, enligt henne. Har man barn ihop kan man aldrig riktigt lämna varandra. Man kan bilda nya familjer, nya företag, men företaget Familjen AB lever sitt eget liv.

– Det ligger ett uns av obehaglig rationalitet över detta, påminner om en affärsrelation. Men det erbjuder fantastiska möjligheter; en grund för kreativa kompanjonskap.

Moa och Harry Martinson. Lubbe Nordström och Marika Stiernsted. Ulrika Kärnborg lyfte fram flera exempel på personer med förmåga att leva sig in i partnerns kreativitet. Men det finns även motsatsen:

Inte bättre förr

– Ebba Witt-Brattström skriver i ”Dekadensens kön” om författarparet Laura Marholm och Ola Hansson. De förintades. Först hade de det bra, sedan drog de ner varandra. Hon fastnade i en spiral av hushållsarbete, fick ge upp skrivandet och tystnade helt. Han blev deprimerad. Ingen ville läsa hans dikter och han hade inget att göra i hemmet. Idag skulle det gått bättre för dem. Hon hade kunnat gå ut i arbetslivet och tjänat pengar. Han hade tvingats ta hand om familjen och blivit behövd. Så, slutsatsen är: Det var inte bättre förr, det är mycket bättre nu!

– Smolket i glädjebägaren är att duktiga flickor får trots höga betyg inte den lön de förtjänar. Och samtidigt visar det sig att pojkar far illa i början av skoltiden eftersom den inte är anpassad efter deras behov. Erik Helmerson har skrivit om män på den överblivna kartan. Män som har en känsla av att inte fylla en funktion och som inte kan serva sin hustru utan att känna sig kränkta. Vi har fortfarande en lång väg att gå, sa Ulrika och fortsatte:

– Den stora frågan är ”vad betyder detta med kompanjonskap för samhället?” Det är ett stort experiment vi lever i nu, där grundtanken är att också män ska vara människor fullt ut. Män i min farfars och morfars generation levde de fullvärdiga människoliv? Nä, eller rättare sagt, de hade inte så roligt i alla fall. Inte utan sina barn.

Journalisten och författaren Erik Helmerson instämde:

– Mansrollen har varit oförändrad från Abraham till Per Albin Hansson. Nu säger det ”swisch” och så har alla nya möjligheter öppnat sig. Det är ett privilegium att vara man idag och få ha barn, att få vara med om den här förändringen, sa Erik Helmerson, författare till ”Den onödige mannen”.

– Kompanjonskapet är en grund för relationen, men också en grund för skilsmässan. När man vill lösa upp delar av bolaget Familjen AB blir det svårt om man inte ”investerat” tillräckligt initialt. Då hamnar man inte långt upp på Kamrat-Postens lista över vem barnen vänder sig till när de vill prata om problem och sen hamnar man in Eriks böcker som en onödig man. Kompanjonskapet är grunden för allt, tillade Pontus Ringborg, f d huvudsekreterare i Delegationen för jämställdhet.

Fotnot: Kamratposten frågade år 2008 6000 barn mellan 8 – 14 år vem de helst talar med när de är ledsna. 5,4 procent svarade pappa, som hamnade på femte plats efter: Mamma, kompis, någon annan, ingen alls.