Där Ström går fel på liv och död
2011-05-20 | Goldina Smirthwaite
2
OPINION
Den nya välfärdens debattör Pär Ström har valsat genom svenska medier i veckan. Hans nya häfte om feministiska myter hävdar bland annat att det är en myt att kvinnor får sämre vård. Forskaren Goldina Smirthwaite menar att Ström ”plockar russinen ur kakan” och förtiger viktiga forskningsresultat för att bevisa sina teser.
Goldina Smirthwaite forskar om vårdtillgång och vårdkvalitet ur ett genusperspektiv och har bland annat skrivit rapporten (O)jämställdhet i hälsa och vård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt, utgiven av Sveriges Kommuner och Landsting.
Det finns ett par sätt att mäta hur vårdkvaliteten ser ut för kvinnor och män, som Pär Ström inte verkar vilja ta i med tång, nämligen att granska klagomål från patienter och utbetalningar från patientförsäkringar. Socialstyrelsen har, utöver sina egna data på området, även analyserat anmälningar till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Patientförsäkringen och huvudmännens patientnämnder.
Analyserna visade att majoriteten av alla anmälningar och klagomål på vården, cirka 60 procent, gäller vård och behandling av kvinnliga patienter. Denna siffra kan inte avfärdas med att kvinnor uppsöker vård oftare än män, den gäller nämligen också verksamheter inom den slutna vården där det finns lika många manliga som kvinnliga patienter.
Inte heller kan den avfärdas genom att kvinnor skulle klaga mer i onödan än män gör. I sina årsredovisningar redogör Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) för andelen kvinnor respektive män som ”får rätt” i sina klagomål, och där har kvinnor rätt i samma, eller ibland t o m något större utsträckning än män.
Att kvinnorna lika ofta eller till och med något oftare än männen får bifall vid sina klagomål kan tyda på att kvinnor inte i större utsträckning än män ”klagar i onödan”. Istället kan det tyda på att reella kvalitets- och säkerhetsbrister för kvinnor ligger bakom kvinnliga patienters större andel anmälningar. Dessutom tyder forskning kring beviljade medel från patientförsäkringar på att kvinnors större andel klagomål kan kopplas till reella brister i patientsäkerhet för kvinnliga patienter.
Om Pär Ström på ett mer generellt plan vill ta reda på vårdkvaliteten för kvinnor och män – varför tittar han inte på dessa mer övergripande informationskällor, istället för att dra upp lösryckta (och dessutom tendentiöst citerade) undersökningar och intervjuer med forskare? T ex skriver Pär Ström:
”När Sveriges kommuner och landsting analyserade vården i åtta landsting ur ett genusperspektiv blev en av slutsatserna att kvinnor togs emot på besök och behandling i större utsträckning an män.”
Men han ”glömmer” nämna att samma studie visar att kvinnor har längre väntetid än män till bland annat operation/åtgärder mot gallsten, ljumskbråck, nervinklämning i handen och kranskärlsoperation. Dessa resultat passar inte in i bilden Pär Ström vill förmedla, och han lyckas förbise dem, trots att studiens huvudfokus är just väntetid.
En annan ”glömska” som lägligt drabbat Pär Ström är att läkemedelsforskningen delas in i olika faser. Pär Ström skriver enbart om den sista fasen innan ett läkemedel kan nå ut på marknaden. I den varierar antalet kvinnor och män stort beroende på vilken typ av läkemedel som testats. Men innan ett läkemedel når så långt, finns två tidigare faser, där andelen kvinnor är betydligt lägre jämfört med andelen män. Detta tar inte Pär Ström upp när han går till storms mot ”myten” att kvinnor inte tas med i läkemedelsstudier i samma utsträckning som män. Om det är en myt eller inte beror rimligtvis på vilka faser av läkemedelprövningen man riktar sin blick mot.
Ytterligare ett område Ström tar upp är hjärtsjukvården. Bland experter råder fortfarande delade meningar om jämställdheten i hjärtkärlsjukvården, men många pekar ändå på att förbättringar ägt rum inte minst under senaste decenniet. Det kan vara värt att notera att dessa förbättringar knappast varit möjliga, om inte tidigare (feministisk!) forskning pekat på orättvisor och felaktigheter.
När det så gäller ojämställdhet i forskningens finansiering väljer Pär Ström att inte granska den skattefinansierade forskning, utan riktar in sig på två ideella organisationer, Hjärt-lungfonden och Cancerfonden, vilket kan tyckas vara ett märkligt val om man vill komma åt ojämställdhet på en mer generell nivå.
I samband med cancer kommer Pär Ström in på screening för bröstcancer respektive prostatacancer. Att det inte förekommit screening för prostatacancer på samma sätt som för bröstcancer anser Pär Ström vara ett tecken på ojämställdhet. I själva verket beror det på att metoderna för att förutsäga prostatacancer, främst s k psa-test, inte varit tillförlitliga, och att patienter ställts inför det svåra beslutet att underkasta sig behandling - med risk för t ex impotens och inkontinens som biverkning - utan att veta om de överhuvudtaget skulle insjukna i cancer om de avstod behandling. Men tack vare forskning händer mycket på området, och kanhända blir metoderna inom kort såpass tillförlitliga att screening kan bli aktuellt.
På en del områden anknyter Pär Ström till feministiska forskningsresultat, men drar ändå andra slutsatser. Till exempel tar han upp att män i mindre utsträckning än kvinnor söker vård. Pär Ström tar detta som intäkt för att det är legitimt att kvinnor får vänta längre än män. En feministisk tolkning av detta kan vara att män avstår från att efterfråga vård eftersom det inte passar med traditionella förställningar om maskulinitet att försätta sig i den ställning av beroende och underordning som patientrollen innebär. I vårt ojämställda samhälle tilldelas kvinnor och män fortfarande olika egenskaper. För kvinnor är det mer accepterat att vara underordnade, beroende och hjälpsökande – egenskaper som har samband med patientens roll i förhållande till experten/läkaren.
Kvinnor som söker vårt bryter inte mot traditionella förväntningar på sitt kön, men en vårdsökande man bryter mot det stereotypa idealet att en man ska vara överordnad, stark och självständig. Som många feminister påpekat: den manliga överordningen har ett pris – även för män! Man kan fråga sig: Om den stereotypa mansrollen innebär att män inte förväntas söka vård ”i första taget” – vilka konsekvenser kan det i förlängningen få för mäns hälsa? (Men man bör också fråga sig: vad får det för konsekvenser för kvinnors hälsa, om man som Pär Ström, legitimerar att kvinnor får vänta längre än män?) Lösningen på dilemmat är inte mindre feminism, utan tvärtom mer! Det är bara genom att samhället fortsätter att ifrågasätta och luckra upp könsstereotyperna som mäns förhållande till att söka vård kan närma sig kvinnornas. I själva verket har män hälsomässigt ganska mycket att tjäna på den feministiska forskningen som bedrivs inom medicinen. Till exempel är det feminister som i stor utsträckning lyft frågan om att depression ses som en kvinnlig sjukdom, och att vården kan missa deprimerade män.
På ännu ett par av de vårdrelaterade områden Pär Ström ger sig in på, är feminismen lösningen snarare än problemet. Det gäller sjukvårdskonsumtion och sjukskrivningar. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män av sjukdom, och är oftare sjukskrivna. Men skulle det vara så om inte samhället var ojämställt? Forskning visar att kvinnors halter av stresshormon ökar vid arbetsdagens slut, medan mäns sjunker. Vidare visar studier att män får bättre stöd, både av arbetsgivaren och Försäkringskassan när de är sjuka. Forskningen pekar också på att kvinnor har kvinnor har andra typer av jobb än män, alternativt ofta andra villkor inom samma jobb, vilket gör att de har svårare att återgå i arbete när de är sjuka. Så vill man få bukt med kvinnors ohälsa och sjukskrivningar, är jämställdhet i ett bredare samhällsperspektiv av stort intresse. Pär Ström klagar också på kvinnors dyrare mediciner. Men återigen ”glömmer” han att redovisa vissa fakta: Mäns mediciner är i själva verket dyrare än kvinnors, om man ser till pris per recept. Kvinnor får mer av billigare och äldre läkemedel, medan män får nyare och dyrare läkemedel, vilket Socialstyrelsen konstaterat. Avslutningsvis kan jag konstatera att Pär Ström tar upp en rad områden relaterat till hälsa och vård där han menar att män är missgynnade. Jaa, vad ska man säga? Kanske en motsvarande lista på områden där kvinnor ligger sämre till när det gäller att få vård? Varsågod, här kommer den:
- Operation/åtgärd mot nervinklämning i handen
- Operation/åtgärd mot ljumskbråck
- Operation/åtgärd mot gallsten
- Kranskärlsoperation
- Operation av grå starr
- Operation av spinal stenos
- Operation av segmentell smärta
- Operation av diskbråck i ländryggen
- Ljusbehandling mot psoriasis
- Smärtlindring vid höftfraktur
- Smärtlindring vid blindtarmsoperation
- Vård på särskild strokeenhet
- Nyare och dyrare mediciner mot:
- depression
- magsår
- höga blodfetter (statiner)
- perorala diabetsmedel
- betablockerare.
- nya biologiska läkemedel mot reumatoid artrit.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Så skall en polemiker av Per Ströms typ bemötas - med kalla, underbyggda fakta! Ulla Holmqvist,f.d vetenskapsjournalist
En annan sak som Ström råkat glömma när han först påstår att det i själva bara föreligger 0,3 procents mellan kvinnors och mäns löner och att denna lilla skillnad föreligger för att kvinnor i högre grad väljer typiskt kvinnliga yrken och vice versa . Men varför har de "typiskt kvinnliga jobben" då sämre löner än "de manliga"? Varför är löneläget bättre för en tekniker än en sjuksköterka? Lärares lägre än ekonomer? T e x. Den förklaringen råkade visst inte få plats i boken... ag