”Vi har bara fått tillbaka två personer levande”

2011-03-18 | Suzanne Vikström padlock

UTRIKES

– Med traumatiserade kvinnor blir det inget normalt samhälle, säger Madina Magomadova, ordförande i människorättsorganisationen Tjetjeniens Mödrar. Sedan 1995 letar de efter försvunna krigsoffer.

FAKTA TJETJENIENS MÖDRAR

Människorättsorganisation som bildades 1995 av kvinnor och anhöriga som en protest mot den stora mängden försvinnanden under dåvarande första tjetjenska kriget.

Tjetjeniens Mödrar arbetar med att leta efter personer som försvann under Tjetjeniens två krig. De ger de anhöriga social och juridisk hjälp samt lobbar för att informera om situationen i Tjetjenien och närliggande områden.

Tjetjeniens Mödrar har 100 medlemmar varav 50 är aktivister.

– Under alla de här 16 åren har vi bara lyckats få tillbaka två personer levande. Den första personen blev utbytt bara några månader efter försvinnandet 1996. Den andra personen satt internerad i nio ett halvt år, ingen visste vart han var och sedan kom han tillbaka, säger Madina Magomadova.

1 538 personer försvann spårlöst under det första tjetjenska kriget 1994-1996. Innan organisationen kunde få fram vad som hade hänt dem blossade det andra kriget upp 1999. Antalet försvunna under det andra kriget, brotten mot kvinnor och mot mänskliga rättigheter överstiger den siffran med flera tusen. Enligt officiella uppgifter från tjetjenska myndigheter har 7 000 personer försvunnit spårlöst. Enligt Tjetjeniens Mödrars icke-officiella uppgifter är det 18 000 som försvunnit.

– Varje person har lämnat efter sig sin mor, sin far, sina systrar, sina barn. 18 000 personer är en stor mängd människor, en hel armé. Det innebär att 18 000 människor inte kan försvara sina rättigheter, 18 000 familjer utstår svåra lidanden och får inte veta något om vart deras anhöriga har tagit vägen.

Rätten att veta

Madina Magomadova menar att det är inte bara de försvunna personernas rättigheter som har blivit kränkta. I dag nekar myndigheterna de anhöriga rätten att få veta vad som hänt. Madina Magomadova anser att varje familj har rätt att få reda på vart deras anhöriga har tagit vägen. Eftersom familjemedlemmen oftast är död, vill familjen ordna en värdig begravning. Några sådana möjligheter finns inte i dagsläget. Genom kvinnors lidande, deras känslor och tillstånd fortsätter de psykiska och moraliska kränkningarna.

Under åren 1997 – 1999 lyckades Tjetjeniens Mödrar utverka tillstånd att gräva upp över 200 lik. Av dessa 200 har de kunnat fastställa identiteten på cirka 50 som sedan har begravts på nytt. Detta skedde precis när det andra tjetjenska kriget började så därför hann de inte klart. Liken kastades tillbaka i massgravarna och i dag finns det åtskilliga namnlösa gravar såväl i Tjetjenien som i Kaukasusområdet. Myndigheterna bryr sig inte alls. Det rättsmedicinska laboratorium som fanns i Groznyj fram till 1999 har blivit sönderbombat och inget nytt har byggts.

Arbetet för att hitta de försvunna är hårt.

– Den centrala delen består av en mottagning. Våra dörrar är alltid öppna för besökarna, och våra jurister beviljar både muntlig och skriftlig hjälp till dem som vänder sig till oss. Vi har även rådgivning via telefon.

För varje försvunnen person öppnas en egen dossier och organisationen företräder klienten inför rättsväsendet. Varje ärende följs upp noga. Det är mycket vanligt att ärenden blir ”nedfrysta” med hänvisning till formuleringen ”att det inte går att verifiera de bortrövades identitet eller vem som har rövat bort dem”.

Kräver tålamod

– Trots att vi många gånger vet namnen på vilka som har deltagit i bortrövandet, och trots att man många gånger vet bilnumret på de bilar som deltagit, eller på pansarbilar, trots detta läggs ärenden ner temporärt, säger Madina Magomadova.

Då vänder sig jurister med fullmakt från klienterna till åklagarämbetet och yrkar på att utredningen ska återupptas. Och för att ett ärende ska initieras krävs en målsägande och en lidande part. Att säkerställa att de anhöriga erkänns som sådana är en mycket viktig uppgift för Tjetjeniens Mödrar, för om det inte finns domstolsbeslut som fastställer att personen verkligen är försvunnen kan anhöriga inte få ut pension eller andra materiella värden.

– Efter att ärendet flera gånger frysts in och återupptagits efter våra påstötningar brukar vi också skicka en skrivelse till den högre domstolsinstansen att de ska fastställa åklagarämbetets försummelse. Blir vi inte nöjda med deras beslut vänder vi oss till Högsta domstolen, berättar Madina Magomadova.

Stark stress

Tolv ärenden har efter sådana processer skickats vidare till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Förutom den juridiska processen för varje enskild person vänder sig Tjetjeniens Mödrar även ryska lokala federala myndigheter för att bilda opinion och vädja till dem att söka efter de försvunna.

Livet i Groznyj är mycket komplicerat och svårt, konstaterar Madina Magomadova. Arbetslösheten är uppe i 90 procent och många familjer saknar fast bostad. Dessutom har Tjetjeniens Mödrar sett en kraftig ökning av cancersjukdomar. Ingen har genomfört någon större screening, men enligt en undersökning är var sjätte till var sjunde kvinna drabbad.

– Du kan lätt föreställa dig att där det finns så många familjer vars anhöriga har försvunnit lever många, speciellt många kvinnor under stark psykisk stress, vilket innebär att vi i dag måste ordna psykologisk hjälp till dem. Men på grund av brist på rehabilitering och psykologisk hjälp dör många kvinnor i förtid, utan att ha kunnat ta reda på vad som hänt deras anhöriga, säger hon.

Passiv stat

Tjetjeniens Mödrar satte som mål att utarbeta ett program för stöd till kvinnorna och hoppades att det skulle bildas en annan organisation som kunde ta på sig det arbetet. De hoppades också att staten skulle kunna göra något, men under dessa 16 år har ingenting hänt och insett att de måste ta tag i det själva. Detta utöver organisationens huvudmål, som är att utforska ödet för de människor som har försvunnit och att skydda kvinnornas rättigheter. Det långsiktiga målet är fred och stabilitet i Kaukasus och i Tjetjenien. Trots att Kaukasus inte har några öppna krigshändelser i dag upplever grannskapet, Ingusjien och Dagestan samma slags bortrövanden och samma slags mord. Därför har Tjetjeniens Mödrar redan bildat filialer där och planerar även etablering i Kabardinien-Balkarien.

– Men både för det tjetjenska folket och framförallt för kvinnorna kommer det tjetjenska kriget kännas avslutat först när sanningen om den sista försvunna personens öde har blivit utredd. Det är först då vi kommer att känna av fred och stabilitet på den Kaukasiska marken.

I minnesböcker publicerar Tjetjeniens Mödrar personuppgifter, foton och uppgifter om hur människor försvunnit. Bokserien heter ”Tjetjenien – de försvunnas skuggor” och finns redan i två band; det tredje bandet är lämnat till tryck.