Priset för oliktänkande i polisstaten Spanien

2015-05-01 | Astrid Menasanch Tobieson padlock 1

OPINION

”När jag pratar med NoSomosDelito som är en av de största organisationerna som drivit och organiserat motståndet mot munkavlelagen säger de bara en sak: vi behöver att det här uppmärksammas internationellt.” Det säger Astrid Menasanch Tobieson, regissör och dramatiker i sitt 1 maj-tal, och riktar uppmärksamheten mot en lag som begränsar människors rätt att protestera i Spanien.

Astrid Menasanch Tobieson, regissör och dramatiker, Masthuggstorget, Göteborg, 1 maj 2015:

Vi har samlats här i dag på Masthuggstorget för att hedra minnet av de Spanienfrivilliga. Jag står här framför er och tänker att sådana här sammanslutningar som vi ser här nu aldrig går att ta för givna. Hur slitet det än låter. Jag själv visste inte det på samma sätt för fyra veckor sedan.

För en månad sen instiftade det spanska regeringspartiet Partido Popular en lag som heter ”skydd av medborgarsäkerheten”. I folkmun kallas den för munkavlen. Lagen består av 44 punkter som allvarligt inskränker demonstrationsrätten och yttrandefriheten. Polis kommer numera att kunna bötesbelägga medborgare som deltar i demonstrationer med böter på upp till 600 000 euro. Detta kommer att ske utan någon domstolsprocess och polisens ord kommer gälla som sanning. Regeringspartiet i Spanien har alltså precis infört en polisstat.

Jag vill börja med att prata om pengar.

Jag skulle vilja att ni som står här nu tänker på er månadsinkomst.

Det spelar mindre roll hur stor eller liten den är just nu. Utan tänk på din månadsinkomst.

Så vill jag att du tänker på alla de timmar du jobbar för att få ihop din månadsinkomst eller ansträngningen du gör för att få din ersättning. Och allt som tillhör de timmarna och den ansträngningen.

Det är den här samlade erfarenheten av vad en månadsinkomst innebär som jag kommer att återkomma till.

”Skydd av medborgarsäkerheten” är alltså en lag som regeringspartiet har röstat igenom under stora protester från politisk opposition samt folk på gatorna. Under senaste åren har regeringspartiet i Spanien ensamt genomdrivit ena nedskärningen efter den andra. År 2013 genomfördes 6 000 demonstrationer under ett år, 16 per dag, de fredligaste i Spanien historia enligt polischefen.

I Spanien tjänar nu 34 procent av befolkningen under minimilönen på 6000 kr i månaden. Halva Spaniens befolkning tjänar under eller långt under 9300 kr i månaden. Vilket är relevant i relation till följande:

Lagen.

För en tredje del av Spaniens befolkning kommer det bestraffas med en hel oavkortad månadsinkomst att till exempel: inte visa respekt eller hänsyn mot någon inom polisen, inte bära giltig identifikation med sig, delta i oanmälda sammankomster på en offentlig plats eller att delta i en demonstration som inte håller en ”god ordning”.

En oavkortad månadsinkomst.

Tänk på din månadsinkomst.

Det du har att leva på under en månad.

Nu vill jag att du multiplicerar din månadsinkomst gånger 30.

För det som anses vara grovt brott enligt lagen kommer att bötesbeläggas med summor på mellan 1 månadsinkomst och upp till 30 månadsinkomster.

För dessa brott kommer det att finnas tre steg. Där du bland annat kommer få högre bötessumma om du tidigare gjort dig skyldig till ett brott inom samma lag.

Alltså, ju mer motstånd desto högre påföljd.

Att samlas framför kongressen eller annan statlig byggnad eller att ”störa ordningen” framför en statlig byggnad anses vara grovt brott. Likaså att använda ett fotografi eller en videoupptagning som inte har auktoriserats av polisen, att hindra en polis från att göra sitt jobb eller att ens försvåra en polis arbete eller att inte lyda en polis, eller att göra motstånd mot polis eller helt enkelt ”brist på samarbete” med polisen. Detta anses numera vara grovt brott och kommer att beläggas med böter som för halva Spaniens befolkning skulle innebära upp till 2,5 års oavkortade månadsinkomster.

Så, tänk på din månadsinkomst. Multiplicera med ett. Eller, antagligen, multiplicera den med 30. Såklart också beroende på vilken polisman du träffar på.

Så här fortsätter lagen, punkt efter punkt, med bötessummor på upp till 600 000 euro, 50 års månadsinkomster, som från den 1 juli i år kan tillskrivas såväl organisationer som individer. Så, vem har råd att demonstrera? Vem har råd att tala?

Polisens ord kommer att vara tillräckliga för att fälla dig. Polisen tolkning av ”god ordning”, ”respekt”, ”motstånd”, ”samarbete” kommer vara tillräcklig för att fälla dig. Du har inte rätt eller tillgång till en domstolsprocess dessförinnan. Bevisbördan kommer att ligga på den enskilda medborgaren och sanningen har i lagen tillskrivits polisen.

Under stycket ”sammarbetsskyldighet” begärs att alla myndigheter samt alla statligt anställda: lärare, sjukvårdspersonal, brandmän, och så vidare, sammarbetar fullständigt. Samt utan hinder hjälper polisen i dess arbete enligt ovanstående lag, allt annat kommer att ses som motstånd mot auktoriteten, myndigheten och sanktioneras därefter.

Lagen inskränker tyvärr inte bara våldsamt yttrandefriheten och demonstrationsrätten utan har i ett antal artiklar också lagstadgat bort människors rätt att söka asyl i södra Spanien och istället tillskrivit polisen rätten att deportera människor utan att deras asylansökan mottagits. Lagen omöjliggör alltså direkt internationell solidaritet.

Längst ner på den publicerade lagen skriver Kungen under:

”Härmed, befaller jag alla spanjorer, individer som myndigheter, att beakta och upprätthålla denna grundläggande lag.”

Riksdagsvalet närmar sig i november, det blåser tydliga vänstervindar, förändring är på väg, och på Madrids gator marscherar efter lagens antagande demonstrationer med tusentals projicerade människor som ropar och bär plakat eftersom fysiska människor nu omöjliggjorts.

När jag pratar med NoSomosDelito som är en av de största organisationerna som drivit och organiserat motståndet mot munkavlelagen säger de bara en sak: vi behöver att det här uppmärksammas internationellt.

Det går ihop med en demonstration som den här. Med en solidaritet som inte pålagts gränser. Internationell solidaritet, som vi kallar den.

En solidaritet som är oerhört konkret och direkt, så som den var för de Spanienfrivilliga. Som har en historia som går bakåt och bakåt och bakåt.

Om vi kan se långt i vår vision av världen, så är det för att vi står på giganters axlar. Om vi kan samlas för solidariteten så är det för att den funnits, finns och kommer att finnas. Om solidariteten skrämmer byråkratin så är det för att den växer mellan människa och människa, där byråkratin hellre separerar.

Solidariteten behöver inte uppfinnas, den behöver bara väljas.

Den hör hemma hos oss en dag som i dag. Och en dag som imorgon. Och dagen därefter. Och så är det och vi vet det.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer


20150505 - Torbjorn Engstrom

Dags för en turistbojkott!

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: