Sandra Fabara föddes i Ecuador, men växte upp i Queens, New York. Under åren 1979 - 1985 färgbombade hon tunnelbanetåg i staden under taggen "Lady Pink". Hennes lekfulla motiv, varma färger och konstnärliga talang gjorde att hon snabbt stod ut bland New Yorks samtida graffitimålare. För att inte sticka ut allt för mycket klädde Lady Pink till en början ofta ut sig till kille. Som tjej blev hon inte sällan misskrediterad och hade svårt att övertyga folk om att hon verkligen var konstnären bakom sina verk. 1983 dök hon upp som en av huvudrollerna i Charlie Ahearns uppmärksammade film Wild style, tillsammans med hiphop-pionjärer som Fab Five Freddy, Lee Quiñones och Grandmaster Flash.

Trailer för hiphopfilmen Wild style (1983).

I filmen medverkade också Queen Lisa Lee - en av medlemmarna i Afrika Bambaataas internationella hiphop-grupp Zulu Nation. När Lisa Lee var 10 år gammal fick hon och hennes bror två skivspelare, en mixer och en miktofon av sin pappa. I tre år spenderade hon eftermiddagarna med att skriva rhymes och öva in nya break dance-moves innan hon en kväll promenerade bort till en Bambaataa-spelning i närheten av sitt hem och frågade om hon kunde "rock the mic". Nästa dag var hennes namn tryckt på flyers inför nästkommande gig. 1979 gick hon för första gången in i en studio, för att spela in tillsammans med Zulu Nation. Samma år fick Sha-Rock ("The mother of the mic") och hennes grupp The Funky 4 Plus One More skivkontrakt och en ung Angie Stone släppte singeln Funk you right on up - den första hiphopplattan gjord av kvinnliga artister - som en del av trion The Sequence. Det mest välkända hiphopsläppet från 1979 heter emellertid Rapper's delight. The Sugarhill Gang-singeln blev den första hiphop-låten att ta sig utanför de svarta storstadsområdena och slå hos de breda massorna.

The Roxanne wars

Redan sedan innan rörelsen fick ett namn har kvinnor varit en närvarande del av den, men hiphopen har - kanske i synnerhet som listklättrande musikgenre - emellertid alltid dominerats av män. När musiken började bli en av skivbolagens mest inkomstbringande genrer blev det särskilt svårt för kvinnor att göra sig ett namn inom rörelsen. Ofta sattes likhetstecken mellan autentisk hiphop och en rå, "manlig" energi, och talangfulla, kvinnliga rappare kom att förbises i artistutbudet. Detta trots att kvinnor var med och grundade flera av de viktigaste, tidiga hiphopskivbolagen, som Sugar Hill och Tommy Boy Records.

Kvinnor som rappade hade det svårare än sina manliga ditos att ta slå sig fram i branschen och fick ofta ta alternativa vägar in i "the game". Roxanne Shante fungerade som hiphopfeminismens spjutspets när hon 1984 svarade rapruppen UTFO:s hitlåt Roxanne, Roxanne med en så kallad "diss"-singel som med en provokativ skärpa motsatte sig sexismen i mansgruppens originallåt. Roxannes singel blev upprinnelsen till vad som kom att kallas för "the Roxanne wars" och öppnade upp ett utrymme där även andra kvinnor fick möjlighet att uttrycka sitt missnöje, såväl som sina egna önskemål. Enter the stage: Salt-n-Pepa.

Musikvideon till Salt-n-Pepas hitlåt Push it (1988).

Precis som Roxanne Shante gjorde Salt-n-Pepa entré på rapscenen med en diss-singel. 1985 reagerade de på Doug E. Fresh och Slick Ricks hit The show med låten The show stoppa (Is stupid fresh). Tillsammans med DJ:n Pamela Greene släppte de före detta telefonförsäljarna Cheryl James ("Salt") och Sandra Denton ("Pepa") året därpå debutalbumet Hot, cool and vicious. Låten Push it blev en massiv hit och spelades flitigt på radion. Den hjälpte till att popularisera hela hiphopgenren och visade att även kvinnliga rappare hade potential att producera kommersiella framgångar. Under 80-­talets sista år hade de svenska hiphopartisterna Neneh Cherry och Leila K internationella framgångar med låtar som Buffalo stance och Got to get.

"Who you callin' a bitch?"

Idag känner vi henne kanske framförallt som en omtyckt skådespelerska, sångerska och reklammodell, men Queen Latifah startade faktiskt sin karriär som "human beatbox" i hiphopgruppen Ladies Fresh. Samma år som MC Lyte släppte sitt debutalbum Lyte as a rock kom Queen Latifahs första solosingel, Wrath of my madness. 1989 följde debutalbumet All hail the queen och låten Ladies first, som hon släppte tillsammans med Monie Love. Skivan var ingen kommersiell succé, men hade stor inverkan på hiphopkulturen. De starka texterna ifrågasatte med full kraft genrens misogyna låtteman och hade skrivits för att stärka kvinnor inom rörelsen, såväl som i de urbana områden den var sprungen ur.

Queen Latifah och Monie Love i musikvideon till Ladies first (1989).

1995 belönades låten U.N.I.T.Y. från Queen Latifahs tredje skriva Black reign med en Grammy för "best rap solo performance". I låten rappar hon om att bli antastad ute på gatan, om våld i hemmet och kritiserar fortsatt hiphopkulturens flitiga användande av uttryck som är nedlåtande mot kvinnor.

Black reign sålde bra. Kanske delvis till följd av att Queen Latifah vid den här tidpunkten också hunnit påbörja en karriärbana som populär skådespelerska. 1996 hade hon en av huvudrollerna i thrillern Set it off och medverkade också med två låtar på filmens soundtrack - en succéplatta som placerade sig på en fjärdeplats på Billboard-listan. I en av dem, Name callin', rappar hon "all you rappers sellin more sex than skill, chill - I'll rip your style, all the while keep my sex appeal". Låten ryktades vara riktad mot en av dåtidens starkast lysande rapstjärnor som samma år släppte sitt debutalbum Ill na na - Foxy Brown.

Till toppen av listorna

Foxy Brown var bara 17 år när Def Jam Records vann budgivningskriget över henne och adderade den talangfulla rapparen till sitt stall av hiphopstjärnor. Med inhopp på bland annat Jay-Z: Ain't no nigga hann Foxy Brown snabbt göra sig känd för sina provokativa och sexuella texter - redan innan hon hunnit albumdebutera med Ill na na. Hon var inte konflikträdd, och hamnade så också ofta i konflikt - inte sällan med kollegor i branschen. Efter en rad bråk bröt hon kontakten med den forna high school-kompisen Lil' Kim, som även hon just debuterat på rapscenen. Sedan följde grälet med Queen Latifah. Som svar på Name callin' släppte Foxy Brown 1998 10% dis - namne med en av låtarna på MC Lytes debutplatta - i vilken hon ifrågasätter Queen Latifahs sexualitet och anklagar henne för att vara avundsjuk. Queen Latifah var inte sen med att svara med Name callin' part II. Foxy Brown gav igen med ännu en diss-singel. Talk to me innehåller bland annat homofoba påhopp mot Queen Latifah såväl som mot rapparen Queen Pen som just debuterat med Girlfriend - en låt med lesbiskt tema. Till slut slöt emellertid Foxy Brown och Queen Latifah fred, och den förstnämnde uppträdde i tv-programmet The Queen Latifah show med sin hitlåt Na na be like.

Foxy Brown uppträder i The Queen Latifah show 2000, med sin låt Na na be like.

Foxy Browns andra skiva sågades av flera kritiker. Tidningen Allmusic skrev "till största del är albumet fullt av motbjudande, pornografisk rap, lama beats och ett patetiskt gangsterposerande". Men Chyna doll hade oerhörda försäljningsframgångar och debuterade på Billboard-listans förstaplats. Foxy Brown var den andra kvinnliga hiphopartisten som har lyckats med den bedriften. Den första var Lauryn Hill.

Med gruppen The Fugees hade Lauryn Hill redan gjort sig bekant med den breda publiken när hon 1998 solodebuterade med The miseducation of Lauryn Hill. Albumet blev en omedelbar succé, både bland kritiker och skivköpare. Singlar som Doo wop (That thing), Ex-factor och Everything is everything knep topplaceringar på listorna och Lauryn Hills nuna blev en allt vanligare syn vid tidningsstånden. Vid 1999 års Grammygala var hon nominerad i 10 kategorier och kunde i slutet av kvällen åka hem med fem troféer. Men den plötsliga stjärnstatusen blev för mycket för Lauryn Hill, som vantrivdes med musikindustrin och kändislivet, och hon flydde undan allmänhetens ögon. Hennes debutplatta är fortfarande hennes enda studioalbum.

Lauryn Hill i videon till 1998 års hitlåt Doo Wop (That thing).

Ladies night

Den vägröjande hiphopgruppen Run DMC var en av 80-talets mest uppmärksammade artister när de 1986 släppte låten My Adidas och gjorde sportmärket till en viktig del av hiphopmodet, men när 2000-talet anlände var det Missy Elliott som iförd ett par box-fräscha Adidas-pjuck gled in i det nya milleniet med hits som One minute man, Get ur freak on och 4 my people.

Missy "Misdemeanor" Elliott: Get ur freak on (2001)

Spola tillbaka bandet tio år: Melissa "Missy" Elliott har tillsammans med några tjejkompisar startat en R'n'B-grupp som kallar sig Fayze. De är ivriga att nå ut med sin musik och Missy Elliott övertalar sin granne Timothy Mosley att producera deras demo. Timothy Mosley är idag mer känd som Timbaland, en av musikhistoriens mest framgångsfulla producenter och låtskrivare. Tillsammans kom Missy Elliott och Timbaland att bli en av hiphopens främsta power couples någonsin. Duon arbetade med artister som Aaliyah, Mc Lyte och Destiny's child innan Missy Elliotts debutalbum Supa dupa fly släpptes 1997. Harold "Hype" Williams banbrytande musikvideor hjälpte till att göra låtarna populära och 1998 nominerades skivan till en Grammy. Samma år framträdde Missy Elliott på MTV-galan tillsammans med rapparna Da Brat, Angie Martinez, Left Eye från TLC och Lil' Kim med en remix på den sistnämndes låt Ladies night. Låten var en av 1997 års mest framgångsrika singlar i USA.

Lil Kim uppträder på MTV-galan 1997, tillsammans med Angie Martinez, Lisa "Left eye" Lopez, Da Brat och Missy Elliott.

00-talet och framåt

Det nya milleniet startade starkt. Kända namn som Lil' Kim och Foxy Brown följde upp sina framgångar med nya album samtidigt som debutanter som Rah Digga och Eve äntrade scenen. Flipmode squad-rapparen Rah Digga hyllades för sina välsnickrade texter och Let there be Eve... Ruff Ryders first lady blev det tredje albumet av en kvinnlig rapartist att göra entré på Billboard-listans förstaplats. I Sverige belönades stjärnskottet Feven med en grammis för sitt album Hela vägen ut­ som innehöll låtar som Dom tio budorden och Bränn BH:n. Men när Nicki Minaj gav sig in i leken 2010 med en rad hitlåtar var det längesedan låtar gjorda av kvinnliga rappare senast hade toppat listorna. Med rosa hår, popuppblandade melodier och ett tajt flow gjorde Nicki Minaj och albumet Pink friday supersuccé och öppnade upp för en ny våg av kvinnliga hiphopartister. Till en början dök de upp som inhoppare på manliga kollegors låtar, men efter ett tag kunde artister som Azealia Banks, Angel Haze och Iggy Azaela lansera egna karriärer - med fullängdsalbum och egna hitlåtar. Här i Sverige öppnade Syster Sol, tillsammans med Serengeti, Etzia, Cleo, Hanouneh, Miss Relli, Frida och Leia, upp både öron och ögon på svenska radiolyssnare när de 2011 släppte låten Bland dom och deklarerade att "vi är många fler än du nånsin kunnat tro". Sedan dess har vi kunnat bekanta oss med Linda Pira via en sexdelad tv-serie på SVT, fått se Lilla Namo prisas på P3 Guld-galan och peppats av Femtastics arbete för att skapa utrymme för kvinnliga aktörer inom musikbranschen.

Och Lady Pink? Hennes verk hänger numera på Metropolitan Museum of Art.

Syster Sol, Serengeti, Etzia, Cleo, Hanouneh, Miss Relli, Frida och Leia i videon till Bland dom (2011).

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.