Bild: Privat

Anropar: Femen

2013-07-04 | Aisha Susanne Lundgren padlock

FEMINISM/DEBATT

Femens aktion på Södermalmsmoskén aktualiserar viktiga frågor om feministiska metoder, mål och representation. Feministiskt perspektiv öppnar i dag för inomfeministisk diskussion om dessa ämnen. Först ut är Aisha Susanne Lundgren, en svensk praktiserande muslim som uppfattar aktionen som ett trakasseri. Lundgren ser Femens metod att dra till sig uppmärksamhet genom nakna bröst som ett befästande av sexistiska normer och uppmanar Femen: Kämpa inte för mig. Kämpa med mig!

Femen är ursprungligen en ukranisk feministisk protestgrupp grundad 2008 med fokus på trafficking, dess grundare Anna Hutsol är en engagerad motståndare till legalisering av prostitution. Femens första demonstrationer genomfördes i kläder som uppfattades som ”slampiga”, 2009 genomfördes första aktionen med bara bröst – vilket sedermera blivit deras kännemärke. Femen har genomfört aktioner mot sexturism, religiösa institutioner och sexism. Organisationen är emot ”patriarkatet i sina tre manifestationer: sexuell exploatering, diktatur och religion”. Numera har organisationen systerorganisationer i bland annat Frankrike, Tyskland och Sverige. En av deras kommentarer angående metoden att framträda barbröstade är att ”detta är det enda sättet att bli hörd i det här landet. Om vi skulle protesterna enbart med banderoller skulle ingen märka vår protest”.

De kallar sin metod "sextremism" och menar att dess syfte är att skydda kvinnors rättigheter och attackera patriarkatet. De vill ena unga kvinnor i att ”erkänna de europeiska värdena av frihet, jämlikhet och personlighetens genomgående utveckling oberoende av genus”. Femenaktivister har demonstrerat för ”kvinnors frihet” bland annat genom att strippa under en påven Benedikt XVI:s söndagsmässa i november 2011. De protesterade barbröstade under olympiaden i London sommaren 2012 emot ”blodiga islamistiska regimer”. I augusti 2012 rev Femens aktivister ner ett kors nära Maidan Nezaleshnosti i Kvik i protest mot processen mot Pussy Riot. I april 2013 brände gruppen ner salafistflaggan utanför Stora moskén i Paris.

Och så kom ni till Sverige…

Jag slår vad om att era naken-aktioner har ett hedervärt syfte – eller i alla fall att det är vad ni tänker och tror. Men faktum är att ni för några dagar sedan gick in i min moské och trakasserade mig. Ja, precis så. Ni klev in på min heliga plats, agerade totalt respektlöst, uttryckte med ord och med er nakenhetsaktivism att ni anser att mitt sätt att se ut och klä mig – att ha kläder som täcker kroppen – är ett uttryck för min passivitet och underordning i motsats till er aktiva nakna ”frihet”. I tillägg till detta påstår ni er representera mig/mina rättigheter som (muslimsk) kvinna. Ni trakasserar mig med utgångspunkt i min religion, mitt utseende och klädval samt mitt sätt att leva.

Allvarligt talat... jag förstår mig inte på er tjejer... När jag ser vad ni och era aktivistvänner väljer att ha på er – eller inte ha på er, er exponering av hud och kvinnliga kroppsdelar – ser jag inget annat än en hyllning till den sexism som jag lidit av under mitt liv i det svenska, västerländska samhället. Den sexualiserad kvinnokroppen är för mig kärnan i ett patriarkalt system som kontrollerar och förtrycker kvinnor.

Att göra den sexuella kvinnliga kroppen till den enda möjliga offentliga kvinnokroppen, är ett genialt maktdrag. Denna logik innebär: var ett sexuellt feminint objekt – eller var osynlig. På detta sätt kan den patriarkala, kapitalistiska, sexistiska, manligt styrda västerländska kulturen alltid vinna, alltid återskapa kvinnors underordning. Det enda sättet att finnas till på, att vara ”någon” är att följa maktens regler och tillika inta din plats i ordningen - dvs att acceptera att den enda roll som erbjuds dig, som en sexualiserad feminin kropp. Och ni säger er vara ute för att rädda mig??... Ya Allah…

Jag skulle kunna nöja mig med att konstatera detta. Att se er som blåsta brudar som skaffar sig lite uppmärksamhet genom att visa brösten samtidigt som ni boostar era egon genom att leka att ni är ute och ”räddar” någon. Men skillnaden mellan mig och er är att jag inte automatiskt förutsätter att den som agerar annorlunda än mig antagligen är en okunnig, underordnad idiot.

Jag tänker att ert val att exponera er själva i underkläder (vilket för mig utgör en typisk reproduktion av den patriarkala maktordningen, en (obligatorisk) sexualisering och objektifiering av kvinnokroppen) kanske inte har samma innebörd för er som det har för mig. Jag förstår och accepterar att den feministiska kampen växer fram och utvecklas på olika sätt i olika sammanhang, olika tider, generationer, kulturer och så vidare. Min erfarenhet av lidande under ytlighetstrender och sexism – där unga tjejer och kvinnor (till exempel jag, mina systrar, mina vänner, våra mödrar...) förväntas leva upp till ideal som kretsar kring sexighet, tillgänglighet, åtråbarhet – kanske inte är era erfarenheter. Eller kanske ni bara hanterar kvinnoidealen och patriarkatet på ett annat sätt. Eller har ett helt annat perspektiv.

Jag springer inte runt i butikerna där ni köper era sexiga kläder och hånar era klädval eller försöker få er att klä er som mig. Jag följer er inte in till era ”ställen” där ni väljer att exponera era kroppar och er sexighet/åtråbarhet och skriker att jag ska befria er från slaveriet under det patriarkala, sexistiska, kapitalistiska förtrycket. Jag kommer inte springande och hojtar att jag representerar er eftersom att ni är alltför svaga, hjärntvättade, obildade eller helt enkelt korkade för att representera er själva.

Jag undrar, vad vet ni femenister om muslimsk feminism i Sverige? Brydde ni er om att prata med muslimska systrar som brukar gå till den aktuella moskén innan ni genomförde er naken-aktion? Finns vi över huvud taget för er? Bryr ni er alls?

Femen: Droppa era uppblåsta egon. Sluta agera respektlöst mot mig. Påstå för helvete inte att ni representerar mig. Kämpa inte för mig. Kämpa med mig.