”Jag är medlem i ett parti som kämpar för kvinnors rätt”

2012-10-19 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

– Det finns politiska partier i dagens Afghanistan som inte har en enda kvinnlig medlem. I vårt parti har vi cirka 10 000 kvinnor. Kvinnor sitter vid beslutfattande positioner. Detta säger Osaman Abdul Basir, aktiv i Solidarity Party of Afghanistan, i en intervju med Feministiskt Perspektiv i Stockholm.

Osaman Abdul Basir är aktiv medlem i Solidarity Party of Afghanistan. Hon besökte nyligen Sverige på inbjudan av Föreningen Afghanistansolidaritet, Kvinnor för fred, Folket i Bild kulturfront, Iraksolidaritet samt Vänsterns Internationella Forum.

Osaman Abdul Basir berättar stolt att i hennes parti med 30 000 registrerade medlemmar har kvinnorna olika etniska bakgrunder och tillhör inte enbart samhällseliten.

– De är studenter, lärare, läkare, hemmafruar men även kvinnor från landsbygden. Titta på våra demonstrationer, då ser ni hur aktiva och drivande kvinnorna är.

Två av de åtta valda medlemmarna i högsta ledningen är kvinnor. I provinskommittéerna gäller varanen damerna. En man och en kvinna delar ledarskapet.

Afghanska Solidaritetspartiet kämpar för ett demokratiskt, självständigt och sekulärt styre, fokuserar på jämställdhet mellan män och kvinnor och är emot fundamentalister samt utländska makters inblandning i landet.

Hur ser samhället på dessa kvinnor som valt att engagera sig politiskt i ett progressivt och icke religiöst parti? Det hänger inte ihop med bilden som vi får från media om Afghanistan...

– Det är inte så accepterad och lätt. Samhället är inte helt redo för dessa kvinnor, men dessa kvinnor är redo för att förändra samhället. Vi har unga tjejer, äldre kvinnor och gifta kvinnor med småbarn som är aktiva och det visar att det finns progressiva män som stödjer dem och inte hindrar deras engagemang, trots den dominerade samhällsnormen. Dessa kvinnor som kämpar både mot fundamentalister samt Natos närvaro, visar de andra sidorna av Afghanistan.

Abdul Basir är 24 år. Hon återvände till Afghanistan från en flyktingförläggning i Pakistan, efter talibanernas fall tillsammans med sin familj då hon var 15 år gammal. Men det Afghanistan hon mötte chockerade henne. Det skilde sig från den tiden då hennes föräldrar levde där.

– Jag blev förvånad över att se hur kvinnor behandlades i min by. Det var då jag lärde mig om hedersmord och hur kvinnor totalt osynliggjordes. Jag förstod att kvinnorna inte har några rättigheter i Afghanistan och det var det som gjorde att jag bestämde mig för att försöka förändra situationen.

Varför gick du inte med en kvinnoorganisation och istället anslöt dig till ett politiskt parti?

– För att Solidaritetspartiet kämpar för kvinnors rättigheter och mobiliserar kvinnorna och ger utrymme till dem i sin organisation.

Ett av argumenten Nato använde för att få omvärldens opinion för att invadera Afghanistan var just kvinnors situation och den horribla behandling de utsattes för under talibanerna. Hur ser du på detta?

– Ja, de använder kvinnors situation för att rättfärdiga ockupationen. Men det har inte blivit mycket bättre sedan de kom, även sämre. Förut hade de förtryckarna kanske kniv för att döda kvinnor, nu har de vapen och legitimerad politisk makt. Vi har 2 000 fall av självmord hos kvinnor bara under ett år. Jag har besökt Badam Bagh kvinnofängelset i Kabul och förstod att 70 % av kvinnorna som sitter där är offer för våldtäkt och misshandel. De sitter inne för att inte vara ”bra kvinnor”. De våldtagna anklagas för otrohet av domstolar och sitter fängslade. Polis och domare säger till kvinnorna som kommer till dem för att få rättvisa att om de stannade hemma istället för att gå ut, arbeta och studera, skulle de inte bli våldtagna.

Det faktum att kvinnor, många gånger med stöd från sin familj, söker sig till myndigheter och anmäler kvinnomisshandel och våldtäkt är i sig tecken på att sådana brott inte är accepterade i det Afghanska samhället. Däremot sätter de styrande som påstår sig stödja kvinnors rättigheter och har västvärldens stöd, stopp för att förtyckarna straffas och kvinnorna får frid. Osaman Abdul Basir säger vara medveten om den bilden som målas upp av Afghanistan i medier, och att den delvis stämmer men inte återspeglar hela sanningen. Hon tycker att förtryck och fundamentalism inte har någonting med landets kultur eller historia att göra.

– Det är bara 35 år sedan som afghanska kvinnor gick på Kabuls gator med kort kjol, de var fria som fåglar, flickorna utbildade sig och landet såg helt annorlunda ut. Den situation som vi har hamnat i i dag och den fundamentalistiska samhällsordningen är en gåva från USA och Saudiarabien.

Abdul Basir talar om USA och Saudiarabiens insatser under Sovjet-ockupationen av Afghanistan som ledde till att religiösa extremister beväpnades, tränades och organiserades.

Men det finns kvinnorättsaktivister i Afghanistan som inte ser Natos närvaro som ockupation eller enbart negativt. De säger och skriver att om Nato och dess allierade lämnar Afghanistan, kommer det att bli inbördeskrig och talibanerna återkommer. De är rädda för sina liv, helt enkelt. Ser du ingen sanning i detta?

– Nej, jag håller inte med dem. Vilka är de som säger så? Är de kvinnor som arbetar åt de korrupta makthavarna i vårt land? Politiker eller NGO-medlemmar som lever på ockupationsmakten och deras US-dollar? Det ingår i deras personliga intressen att ockupationsmakterna stannar kvar i Afghanistan.

Abdul Basir och hennes parti kräver en omedelbar tillbakadragande av Natostyrkorna och menar att deras närvaro egentligen förstärker talibanernas position.

– Sådana scenarier om inbördeskrig och kaos målas upp för att skrämma folk. De skrämmer folk att om väst lämnar då är ett inbördeskrig oundvikligt. Det stämmer inte. Vi kommer inte att ha ett inbördeskrig eftersom det inte finns någon anledning till detta. Ett krig skulle startas för pengar och politisk makt. Men talibaner och krigsherrar har redan skaffat sig både makt och enorma rikedomar. De äger massor med mark och egendom, har byggt stora affärscentra och gallerier, har investerat och etablerat sig. De har vapen, de har kapital och de har makt, varför ska de starta ett krig, riskera att förlora allt de har samlat under dessa elva år? Nu har Karzai-regimen delat talibaner till god kontra bad taliban, och de håller på att förhandla med dem. Talibaner är en del av makeliten, de är ministrar och de styr. Utbildningsministern är till exempel från Hizbe Islami (ett reaktionärt fundamentalistiskt parti) som tidigare kastade syra på studenternas ansikten. Dessutom har USA och EU investerat mycket i Afghanistan, och de kommer inte att tillåta kaos. Vi är ett land med enorma naturresurser som väntar på att exploateras. Vi har guld, olja och uran (används i kärnindustrin). US har byggt dn militärbas i Hellman provinsen som ligger ovanför urangruvorna. Vi vet inte ens vad som pågår där.

Abdul Basir förklarar solidaritetspartiets visioner för Afghanistan:

– Att skapa en massrörelse nerifrån mot fundamentalister för att uppnå våra mål. Vi behöver därför stöd från omvärlden, inte från staterna, utan från folken. Det är människor med en penna i hand, inte med vapen, som vi behöver.

Men hur tycker du att kvinnor i Sverige konkret kan stödja er?

– Genom att stödja de organisationer som driver feministiskt arbete och som är oberoende och inte korrupta. Det finns ett stort antal organisationer och grupper som faktiskt är skapade för att underlätta ockupationsstyrkornas arbete och serva deras intressen. Det finns kvinnliga politiker i parlamentet som inte ens höjer rösten när kvinnofientliga lagar godkänns. De representerar inte Afghanistan och de ska inte stödjas, menar Abdul Basir, medlem i Solidarity Party of Afghanistan.