Nätverket No border demonstrerar i Stockholm för bättre flykting- och asylpolitik.

Inte en sten - inte en rad

2012-06-29 | Anna Becker & Lena Andersson för No Border lägret Stockholm padlock

OPINION

”Intresset för fredliga demonstrationer är nästan obefintligt, likaså för alla slags politiska processer som bygger på icke-statlig och självorganiserad demokrati.” Det skriver nätverket No border vars lägeraktiviteter bemötts med kompakt tystnad.

Under en hel vecka har 500 internationella antirasister tematiserat den svenska och europeiska flyktingpolitiken. Vi har demonstrerat i Stockholms innerstad och vid flyktingförvaret i Märsta, vi har besökt privata företag som får uppdrag av staten att tvångsutvisa människor och bevaka gränser och vi har diskuterat och debatterat rasism. No Border-lägret i Stockholm har på olika sätt försökt att synliggöra gränserna - under en kompakt medial tystnad.

Lägret började med en demonstration på söndagseftermiddagen där 500 personer deltog under mottot ”För en värld utan gränser”. Dagen därpå stod aktivisterna vid flyktingförvaret i Märsta och lyssnade till en man som väntar på sin deportation till Iran och som har hotats av Migrationsverket att förflyttas till häktet om han talar offentligt om hur han behandlats under sin asylprocessen och i förvaret. På tisdagen besökte vi G4S, ett av världens största säkerhetsföretag som utför deportationer. På onsdagen hade vi en stöddemonstration för bandet Pussy Riot, vars medlemmar, fortfarande sitter fängslade i Ryssland för att de offentligt kritiserade president Vladimir Putin.

På torsdagen besökte vi SAAB som inte bara tillverkar bilar utan också teknologi för övervakning som används för att hålla flyktingar borta från Europas gränser och därmed effektivt förhindrar dem från att söka asyl. På lördagen blockerade vi Berns Salonger, för att Berns utnyttjar migranter som arbetskraft för usla löner. Sammanlagt har 26 workshop och seminarier hållits om flyktingpolitik, rasism och migrationsfrågor och 8 demonstrationer och aktioner gjorts under lägrets sju dagar.

Alla dessa aktioner pågick under tystnad, i alla fall under medial tystnad. Bara en enda dag ringde radiostationer, tv-bolag och tidningar till oss. Den enda dagen var efter en polisinsats i Solna efter en spontan stöddemonstration för en fängslad kamrat. Journalisterna frågade oss om igen om vi behövde kasta sten för att få fram vårt budskap.

Efter en veckas medial tystnad kan vi konstatera att de har rätt. Intresset för fredliga demonstrationer är nästan obefintligt, likaså för alla slags politiska processer som bygger på icke-statlig och självorganiserad demokrati. Vi har inget intresse av att skapa konflikt med Stockholms närpolis, vi har inget intresse av att se kamrater bli slagna med batonger, sprejade med pepparsprej och bitna av polishundar. Men det är det som mediasverige vill se.

Vi kommer att fortsätta demonstrera, för att det är nödvändigt, för att vi vill bli hörda, för att vi vill rikta fokus på flyktingpolitiken och dess offer och profitörer - inte på närpolisstationen. Att demokratisk opinionsbildning är mindre intressant än det som polisen redogör för som gatustrider kan vi konstatera kommer inte att förändra vår politiska hållning och vårt fortsatta demokratiarbete -för en värld utan gränser.