Paulina de los Reyes, redaktör för antologin "Postkolonial feminism".

Uppätna främlingar och mångtydiga subjekt

2011-11-18 | Evelina Johansson padlock

FEMINISM

Första volymen av Tankekrafts förlag satsning på ”Postkolonial feminism” recenseras av Evelina Johansson som menar att antologin är ett omistligt bidrag för svensk feminism.

I antologin Postkolonial feminism, utgiven på Tankekraft förlag, har Paulina de los Reyes sammanställt ett imponerande urval texter med sin hemvist inom den postkoloniala feministiska teorin.

Vissa texter, till exempel Audre Lordes och Anne McClintocks bidrag, är redan etablerade samtida klassiker men många läsare får med största sannolikhet tillfälle att stifta nya berikande bekantskaper. Inte minst på grund av att ett stort antal av de texter som återfinns i boken presenteras för första gången i svensk översättning. Ett faktum som i sig gör antologin till ett omistligt bidrag för svensk feminism.


Fältets historia och kunskapsteori

Postkolonial feminism har som ansats att avhandla två teman. Det första berör den postkoloniala feminismens framväxt och positionering i en teoretisk kontext med utgångspunkt i begrepp som historia, nation, identitet och tillhörighet. Det andra temat cirkulerar kring frågor om kunskapsproduktion och diskursivt utrymme utifrån en postkolonialistisk feministisk utgångspunkt.

Inom ramarna för bokens inledande tema diskuteras bland annat det intellektuella släktskapet mellan postkolonial och feministisk teori. Paulina de los Reyes betonar vikten av att inte framställa dessa som två separata teoretiska perspektiv, med disparata genealogier, som ingått ett fruktsamt äktenskap vars resultat är den postkoloniala feminismen.

I en sådan separation riskerar vi att negligera den betydelse som feministiska perspektiv har haft för postkolonial teori redan i detta teoretiska fälts begynnelse.

En sådan åtskillnad kan i själva verket förstås som ett uttryck för båda traditionernas försök att upprätta en oblandad teori genom en historiereduktionism där feminismen raderas från den postkoloniala teorin, och vice versa.

Många av de texter som utgör antologins första del betonar och belyser denna koppling mellan en postkolonial och en feministisk kritik, både historiskt och i nutid.


Kön, ras, nationalism

Två särskilt pregnanta och tankeväckande texter i bokens första del är Anne McClintocks Ínte längre i ett framtida himmelrike´ – Kön, ras och nationalism, i vilken hon undersöker hur nationalismen konstitueras som könsbaserad makt, samt Robert Youngs Kolonialism och begärsmaskinen.

Den sistnämnda texten försöker förstå kolonialismen inte enbart som en diskursiv operation utan också i termer av ett reellt övertagande av ett kulturellt, ekonomiskt och socialt rum. Ett skeende som Young menar kan artikuleras med utgångspunkt i centrala begrepp för Deleuzes och Guattaris filosofi, såsom territorialisering, deterritorialisering och reterritorialisering. Textens stora förtjänst är dess försök att fånga kolonialismen i dess komplexitet, där både psykologiska, diskursiva, ekonomiska, geografiska och filosofiska processer tas i beaktande.


Kända teoretiker

I bokens andra del behandlas frågor om hur vi, med utgångspunkt i en postkolonial feminism, kan analysera kunskapsproduktion och diskursivt utrymme. Denna del pryds av namnkunniga teoretiker som Bell Hooks, Audre Lorde, Trinh T. Minh-ha samt Sara Ahmed.

Särskilt läsvärd är Trinh T. Minh-has Olikhet: Särskilt för kvinnor i tredje världen, en svindlande och poetisk uppgörelse med kravet på att framträda som ett enhetligt representerbart subjekt.

En liknande ansats finns i Gloria E. Anzaldúas La conciencia de la mestiza/Mot ett nytt medvetande. Här introduceras begreppet mestiza och mestiza-medvetande vars funktion – i likhet med den queera positionen – är att bryta med ett dualistiskt tänkande genom att omfamna det motsägelsefulla, mångfaldiga och mångtydiga.

Trots textens obestridbara kraft och fascinerande symbolik väcks dock oron att detta begrepp, liksom ibland är fallet med queer som koncept, riskerar att fungera essentialiserande då det bitvis framställs i termer av en position/identitet istället för ett fenomen/händelse.


Att äta upp främlingen

Även Sara Ahmeds text Att bli främlingen, att bli den infödde väcker intresse genom sin analys av kopplingen mellan konsumentkulturen och kolonisatörens relation till ”främlingen” eller den ”andre”.

Här visar Ahmed på ett övertygande vis hur främlingen i en kolonial konsumtionsdiskurs blir en vara som kan förtäras av det västerländska jaget i syfte att nå självkännedom.

Förutom artiklarna utgörs antologin av ett inledande kapitel av de los Reyes i vilken den postkoloniala feminismen kontextualiseras och diskuteras på ett gediget och intresseväckande vis.

Därtill presenteras antologins två teman i varsin introduktion. Redaktören avhandlar här aktuella diskussioner och trätoämnen inom det vetenskapliga fältet.

Antologin erbjuder inte bara en inblick i den postkoloniala feminismens styrkor som teoretiskt perspektiv, vilket ofta är fallet i liknande antologier, utan även interna konflikter och problem inom detta fält diskuteras på ett initierat och djupodlande sätt.

Som läsare får vi inte enbart tillgång till avgörande texter inom den postkoloniala feministiska teorin, vi får även vår egen ciceron i Paulina de los Reyes. Kompetent och pedagogiskt bereder hon vägen för ett möjligt närmande av texterna och det postkoloniala feministiska kunskapsfältet.

Postkolonial feminism en oundgänglig antologi för den som på allvar vill närma sig de frågeställningar och problemställningar som samtida feminism, både i en internationell och i en svensk kontext, ställs inför idag.

Postkolonial feminism vol. 1, red. Paulina de los Reyes, Stockholm: Tankekraft förlag, 2011

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: